14 juli 2008

Män och manlighet i några få meningar

Andreas har, efter mycket om och men och beslutsångest, köpt en fantastisk Canon-kamera. Jag älskar att fotografera men är inte ett dugg hajj på produkter (lat). När jag befinner mig i diverse kamerabutiker (och tro mig, det finns många i den här staden) roar jag mig med att titta på och inspireras av exempelfoton, och reklam. Det är ganska intressant att se hur idéen om skönhet, både manlig och kvinnlig sådan, varierar mellan länder och kulturer. Den tjusiga karlen ovan, som gör reklam för Nikon, är kanske inte typexemplet på en västerländsk man's man direkt (Nathalie var även gullig och upplyste mig om att det är Kimura Takuya, "90-talets sexsymbol för hela Japan", på bilden). Jag inser att ingenting i denna värld är så enkelt som bara vad ögat ser, men det känns samtidigt oerhört befriande varje gång jag ser typexempel på hur idéer om manligt och kvinnligt inte är mycket mer än socialt inlärda mönster. Att kvinnors rättigheter i mångt och mycket är löjligt eftersatta i det här landet är jag mycket väl medveten om, men finns det egentligen någon japansk machokultur i den bemärkelse "vi västerlänningar" talar om macho? Där manlighet definieras i termer av t.ex. våld?

4 kommentarer:

Johanna sa...

Jo, det kan du räkna med. Kolla bara det japanska språket. Det är fullständigt uppdelat mellan män och kvinnor. Bra en sådan enkel grej som första person singular är helt olika, och en man måste använda "rätt" för att inte vara feminin (och om en tjej använder "fel" MÅSTE hon vara lesbisk...). Machokulturen lever i antalet timmar man jobbar, hur mycket kaffe man dricker under dagen för att inte falla ihop, hur mycket sprit man kan dricka efter jobbet. En riktig man äter inte choklad eller annat godis. Söta saker är för kvinnor och barn. Man ser kanske inte så mycket macho-fylleslagsmål på stan, men det finns väldigt mycket problem med våld i hemmet här, män som "står ut" på jobbet och sedan tar ut allt hemma.

Det är inte så tydligt bland unga killar. Man är ofta ganska fri tills man slutar universitetet och ibland ända tills man gifter sig, men sedan måste man bli en riktig man för att inte anses vara konstig och riskera hamna utanför det fina kollektivet.

Ursäkta min bitterhet, men jag är inne i en period nu där det japanska samhället gör mig galen. Det kommer så där var sjätte månad:-)

Linda sa...

Hm, det är precis sådant här jag menar när jag brukar prata om att jag går miste om minst hälften av den här kulturen av att inte prata språket. Det är så otroligt mycket som helt går en förbi. Man ser det man ser, men man kan inte tolka det korrekt (bara genom sina svenska ögon vilket är som bäddat för missförstånd).
Samtidigt tycker jag att det är skillnad på att mäns värde är högre (vilket kan ta sig otaliga uttryck) och att det manliga värdet mäts i termer av att vara just macho. Macho för mig handlar mycket om att vara känslolös, kunna bruka våld, ha mycket muskler... Jag inser att jag låter lite enfaldig, men ni kanske förstår vad jag menar? Jag får intrycket av att den japanska manligheten är väldigt annorlunda än den västerländska manligheten, även om det i hela världen är "a man's world".
Det där om godis hörde jag för första gången just när jag kom hit nu. Det var vår vän Tomomi-san som berättade att det bara är kvinnor och par som går på glassbarer, aldrig män. Det kan ju onekligen ses som ett macho-värde i den mån jag menar.

Johanna, bor du i Japan sedan länge? Du pratar japanska? Kan du inte slänga iväg ett mail och berätta lite mer om din situation? :)

nathalie sa...

Kul att bilden är på Kimura Takuya, 90-talets sexsymbol för hela Japan.

Linda sa...

Ah, är det det det är, tack för upplysningen :)