...så är det alltså inte direkt många gaijiner som uppskattar det. Jag vet inte om det är för att jag varit vegetarian så länge (tio år) och är extremt van vid att äta bönor och andra födoämnen som har en konsistens som köttätare sällan får i sig, som gör att jag tycker att det är gott.Många avskräcks nog av att nattō ser så kletigt ut:
Produkten jämförs ibland med hur avskräckande människor från andra matkulturer kan tycka att det är med t.ex. mögelost i Frankrike eller lutfisk och surströming i Sverige. Ingen kultur har direkt patent på underliga matvanor.Vad man än må tycka om nattō är det hur som helst extremt nyttigt. Det innehåller väldigt mycket protein liksom ett gäng enzymer som förhindrar åderförkalkning, vitamin K1 och K2 som är bra för skelettet, vitamin PQQ som är väldigt bra för hyn och en stor mängd ämnen som förhindrar cancer (vilket finns i så gott som alla sojaprodukter).
Allra viktigast för en vegetarian är dock faktumet att nattō innehåller den oerhört viktiga vitaminen B12. B12-brist vill man inte få och det är viktigt att vara mycket uppmärksam på att man faktiskt får i sig vitaminen (via t.ex. groddar och alger) om man har en kost som är fattig på kött, fisk och mjölk.
Annan japansk mat som jag verkligen gillar:
Tōfu - Koagulerad sojamjölk som pressas samman till en kubliknande form. Det finns mängder av olika varianter och tōfu innehåller rikligt med järn, kalcium, magnesium, isoflaviner samt inget mättat fett eller kolesterol. Tōfu äter jag gärna och mycket, något av det godaste jag vet.
Miso - En pastastandard i det japanska köket. Inte att förväxla med italiensk pasta alltså, utan pasta som i kräm (liksom hummus är kikärtspasta). En bra liknelse till det svenska köket är buljong. Miso som görs på jäst ris, korn och/eller sojabönor tillsammans med salt och bakteriekulturen kōjikin. Miso används t.ex. i soppor och för att marinera grönsaker och kött och innehåller mycket protein, vitaminer och mineraler. Personligen äter jag helst miso i soppa, s.k. misoshiru, supergott!
Ume - En frukt som landar någonstans mellan plommon och aprikos. Helt klart godast inlagt, gärna i en onigiri, en risboll med sjögräs och diverse innehåll som kan liknas vid en maki-rulle.
Tsukemono - Andra inlagda grönsaker som finns i en helt enorm uppsjö. Vanligtvis gör man tsukemono med salt, men det är också vanligt att göra lag på sådant som sojasås, miso, vinäger och saké. Jag är särskilt förtjust i daikon, vit rädisa (se nedan).
Nam nam!
2 kommentarer:
Min japanska granne har just kommit hem från ett 3 veckors besök hos familjen i Tokyo. Hon hade en resväska full med mat. Bland annat en massa natto som hon gillar. Jag ska tydligen få komma över och provsmaka läckerheterna. Känner mig tveksam till natto men det ska bli spännande att prova. Tofu däremot gillar jag precis som misosoup men om man ska vara petig vegetarian så innehåller väl den ofta lite fiskbuljon , eller har jag fel? Ume har jag provat en gång inuti en risboll kan inte påstå att det blev någon favorit men det smakar ju inte heller illa
Ja, uppenbarligen är ju inte natto för alla... Känner som sagt ingen annan som uppskattar det, inklusive andra vego-vänner. Och du har alldeles rätt i att misosoppa allt som oftast innehåller fiskbuljong, det får man vara uppmärksam på som vegetarian, men själva mison i sig är vego :) På Brown Rice Café i Harajuku är allt veganskt och mison är förstås helt fantastisk!
Ume i risboll, det måste vara ume i onigiri. Det tillhör som sagt mina favvisar :)
Skicka en kommentar