17 december 2008

There's not much love in the Haights

Vi har spenderat hela dagen i The Haights - särskilt berömt som skådeplats för the summer of love 1967 och hela den amerikanska hippierörelsens födelseplats, mitt i korsningen Haight Street / Ashbury Street - och det finns mycket att berätta. Men för någon som inte ens var född när Haight-Ashbury såg sina glansdagar är det svårt att kommentera något om områdets stämning, betydelse, utveckling. Samlade intryck beskrivs bäst med ord som färgglatt, ekologiskt, rockigt, charmigt, graffittimålat, viktorianskt, lite nedgånget och shabbigt. Jag trivs där på samma sätt som jag trivs i Londons Camden, New Yorks East Village eller Tokyos Harajuku, bland underliga butiker, underliga fasader och underliga människor. Hur skulle man överleva utan underligheter?

Haight-Ashbury lockar än i dag, 40 år efter kärlekssommaren, "drifters, dreamers and dropouts". Vilket också innebär att området har en stor andel hemlösa och artikeln Time sours the Haight’s love-in, som publicerades i Los Angeles Times i maj 2007, är en intressant kommentar som lyfter fram olika perspektiv.

"A lot of ex-hippies-turned-homeowners are weary of the youthful intruders. They want the Haight to adopt a more mature demeanor, just as they have.

Outreach services, they say, only draw more young people to the area. Many suggest sending the homeless to centers in other areas, including the inner-city Tenderloin district.

'I’m sick of stepping over gangs of kids, only to be told ‘Die, yuppie!’ A lot of us were flower children, but we grew up,' said Robert Shadoian, 58, a retired family therapist. 'There are responsibilities in this world you have to meet. You can’t be drugged out 24/7 and expect the world to take care of you.'

It was easier not to ask for help here in the 1960's, when communal crash pads rented for $40 a month. Back then, a lot of the young new arrivals were middle-class. That’s changed too. Today, young people who spend their days in the Haight spend their nights in Golden Gate Park.

Many are blue-collar misfits fleeing broken homes, sexual abuse, parents with drug and alcohol problems. Some are addicted to crack, heroin and other hard drugs. Proud to live on society’s fringes, they rely on a tribal closeness for survival, resisting contact with outsiders."

Läs hela artikeln här.

2 kommentarer:

mothersvea sa...

Nar jag var dar slogs jag ocksa av hur manga hemlosa med bergsprangare det fanns dar...ar dom kvar an?

Linda sa...

Ja, koncentrationen av hemlösa i The Haights verkar inte ha mattats av. Koncentrationen av hemlösa är ju över huvud taget procentuellt sett väldigt hög i San Francisco och just i The Haights verkar den vara högre än någon annan stans i staden (i.a.f. att döma av vad man ser med blotta ögat).
De hemlösa just där verkar också vara betydligt yngre än i resten av staden. Det är väldigt sorgligt.
Jag har en amerikansk vän som av diverse skäl levde på gatan i New Orleans i två år och jag har sett en otroligt intressant dokumentär om just "the New Orleans gutter-punks" som SVT sände för väldigt många år sedan. Skulle man bo i det här landet känns det som om det finns otroligt mycket socialt att engagera sig i...