En av Metropolis skribenter delar med sig av följande levnadshistoria:
"Having grown up abroad in a mix of cultures, and coming fresh from college and shared living quarters, I didn’t think twice about living with six strangers. If anything, it was a cool opportunity to meet people from around the world. Sure enough, in 16 months, I lived with people from all five permanent members of the United Nations Security Council, plus a Canadian. When cherry blossom season came round, a few of us threw a hanami party by the river, and as night fell we invited all 30 people—and their hooch—back to our humble two-story abode. I didn’t realize at the time how alien the concept of a house party is here; the Japanese among the revelers kept remarking how well-off we all must be. Several people skipped their last trains and partied into the morning hours, eventually passing out on couches and in corridors until morning. Good memories, for sure."
När jag och Andreas planerade vår flytt till Tokyo valde vi tidigt bort att bo i ett delat gaijin-house. Ingen av oss har någonsin bott i korridor och även om vi är sociala, är vi också ganska måna om vår integritet. Till den hör framför allt eget badrum och eget kök - två platser i hemmet som är viktigt att sköta ordentligt och som ofta är det som förfaller när man är många främlingar som ska dela på det... Självklart kan man ha tur och hamna med människor som har samma uppfattning eller tillsammans inrätta ett system som alla måste följa, men vi tyckte att det kändes enklare - och lyxigare - att ha något alldeles eget.
Andreas bodde den första tiden hos paret Sunaga i stadsdelen Shinkoiwa, för att sedan flytta "från förorten": via Ichii Corporation fick vi nämligen en lägenhet i Nihonbashi, ett område som ligger inbäddat mellan Ginza och Yaesu i söder, Akihabara i norr, Otemachi i väster och Sumida-gawa (floden) i öst.
Nihonbashi är ett affärsdistrikt, känt för sin bro Nihonbashi (日本橋 betyder bokstavligen Nihon bron). Sevärdheter som finns här och som lockar icke-boende är t.ex. Bank of Japan, de stora varuhusen Mitsukoshi och Takashimaya, samt Tokyo Stock Exchange.
Ett helt fantastiskt läge! Läsare som bor/har varit i Tokyo vet var det ligger, men för er andra är den enklaste förklaringen att säga att vi helt enkelt hittade en lägenhet mitt i stan.
Mitt i stan om staden är Tokyo är verkligen inte illa.
Att bo ensam behöver däremot inte hindra umgänge! Oftast ute på stan förstås, men det där med hemmafester känns ändå igen. Vi valde att lägga en sådan som inflyttningsfest och bjöd in vänner från Andreas universitet. Att de fick komma hem till oss tror jag inte att de var så förvånade över. Mest reagerade de nog på att vi redan börjat dricka vin innan de kom så att vi missade att ta den första skålen tillsammans, en viktig och vanlig sedvänja i Japan. I enlighet med den artiga sedvänjan i Japan var det emellertid ingen som sa något... ;)
Fest på 25 kvm. Det går om man vill. En Linda och en Andreas tillsammans med sju av våra glada japanska vänner.
4 kommentarer:
Det är intressant hur relativt allting är...
Ni kände er lyxiga på 25 kvm, och om jah minns rätt hade ni ett erbjudande om lägenhet vars yta var lite mindre. Och visst var 1an i Högdalen 17?
Nå, detta skrivet eftersom jag igår hörde ett program på radion som PÅ ALLVAR diskuterade med en (svensk) kille som bodde ensam på 30 kvm om hur han egentligen klarade av sitt Compact Living...
A propos en tidigare kommentar av Erik: vem har lagt ut måttstocken egentligen?
Igår revs förresten det (övergivna)kolonistugeområde i Lund som en del av stans hemlösa gjort till sitt.
Visst är boende och hem relativa begrepp!
jag blir upprörd när folk placerar sig själva i ett offerperspektiv utan att relatera till hur det är för omgivningen. allt skall gå framåt, det är oerhört svårt mentalt för personer att backa i utvecklingen. samtidigt är väl det enda perspektivet som man kan relatera till sitt eget, och problem måste ju få existera utifrån ens egna förhållanden.
Personligen har jag en yta som är mindre än nämnda person, och jag kan inte i min vildaste fantasi tänka ut vad jag skulle kunna göra med större utrymme, snarare så har jag det för stort!
Det är underligt HUR relativt allting faktiskt är... Som det där med min lilla 1:a i Högdalen i Stockholm på 17 kvm som jag kände mig instängd i - men på 25 kvm i Tokyo har jag kunnat andas friare än någon annanstans tidigare.
Det är mycket lättare än de flesta tror, det här med att bo "litet". Det handlar mest om god planering. Eller om att vara tacksam att man alls har tak över huvudet. Jag läste att en av de hemlösa kvinnorna i Lund som blivit vräkt från koloniområdet inte ens fått hämta sina saker först... Svårt att veta vad som stämmer i tidningen, men det låter ju förskräckligt.
Jag tror också att man ställer om sin levnadsstandard i förhållande till hur mycket pengar man tjänar och vilket värde man sätter på dem. Ulrika och jag har diskuterat det där ett par gånger. Jag kan själv känna att hade jag bara tjänat ett par tusenlappar till i månaden hade jag känt mig som världens rikaste tjej! Och då ligger jag ändå långt under vad man väl brukar kalla för "medelinkomst".
Jag förstår nämligen inte riktigt vad alla människor gör med sina pengar. Förutom att de eventuellt höjer sin levnadsstandard när mer pengar börjar rulla in...
Jag hörde om ett svenskt par som spenderade 57 TUSEN (!!!) i månaden, vilket var 4000 mer än vad de fick in. De spenderade alltså ALLT och lånade ändå ett gäng tusen på sina kreditkort ovanpå det. Som kvinnan i paret kommenterade det hela: "ja, men man kan ju inte gå på krogen i samma outfit två gånger, det funkar ju bara inte".
Nähä. Där ser man.
jag tycker det är fint när man ser människor ha samma kläder vid flera liknande tillfällen. Litet tecken på att de kanske skulle vilja ha något nytt men att nu har de det de har och de tänker minnsan inte vara obekväma för att de bryter mot någon tyst regel om att man "inte kan ha samm outfit två gånger".
för tillfället förstår jag inte det här med att höja levnadsstandarden, att när mer pengar finns att tillgå, att då blir mycket av det som har gått alldeles utmärkt att använda under en längre tid helt värdelöst och måste bytas ut. Jag kanske kommer att förstå i framtiden.
Skicka en kommentar