Jag tror att få missade nyheten om hur
Tomohiro Kato gick bärsärkargång med en kniv i elektronikdistriktet
Akihabara för någon månad sedan och skadade 14 människor, varav sju dog. Om det var en stor
nyhet i Sverige kan ni tänka er hur stor nyhet det var här i Tokyo, särskilt m.t.p. att
staden räknas som en av världens tryggaste.
Debatten har gått i många riktningar, men dådet har bland annat (
surprise, surprise)
knutits till faktumet att attacken skedde just i Akihabara. För er som inte känner till stadsdelen kan det enkelt förklaras som
otaku-heaven, d.v.s. ett distrikt till brädden fyllt av manga, anime, spelhallar, dator- och tv-spel, maid cafés, elektronik, action figurer och allt annat som man ö.h.t. kan tänka sig attraherar en otaku (
otaku är alltså helt enkelt det japanska uttrycket för en nörd som gillar just den typen av saker). Debatten har då, liknande den kring t.ex. spel som Grand Theft Auto,
handlat om att lägga skulden på otaku-kulturen snarare än de faktiska sociala problem som ligger bakom Katos blodiga urladdning. Att Kato misslyckats med sin universitetsutbildning, var fattig och skuldsatt och upplevde sig själv som ett misslyckande är nog si så där hundra gånger mer relevant bakgrundskontext än huruvida det skulle vara en fara för samhället att "
vara otaku".
Det vilar en enorm press på japanska mäns axlar. Det ursäktar inte mord, verkligen inte. Men vill man leta förklaringar och i längden förändra och förhindra att den här typen av vidrigheter sker: leta efter fakta där fakta står att finna, inte i subkulturer.