Japansk eller svensk mobil?

Marie-Louise är på väg att flytta till Tokyo och "undrar mycket över är hur man lättast skaffar japansk mobiltelefon, och hur ska detta gå till när jag knappt pratar någon japanska?".

Varken jag eller min sambo hade konstigt nog någon mobiltelefon när vi bodde i Japan (och ingen hemtelefon, det var intressant att lära sig kommunicera, planera och leva "som förr", pre-mobiltelefonens självklarhet i vardagen), så jag är ingen expert på ämnet... Men min samlade erfarenhet och kunskap är:

Det har länge varit sagt att svenska mobiltelefoner inte fungerar i Japan och att du måste införskaffa dig en på plats. Ett alternativ är att det finns telefoner med kontantkort att hyra i japanska telefonbutiker, liksom gott om telefonautomater i t.ex. Tokyo, men det är nog inget alternativ för dig som kommer att vara bofast. Det är däremot ett tips till er på semester som känner att det är viktigt att vara telefonkontaktbar under tiden.

Mejiro, som var i Japan 2005, säger däremot att "svenska 3G telefoner fungerar utmärkt i Japan, åtminstone om man har rätt abonnemang. Samtal till japanska telefoner gick på nationella taxor, så det var nästan gratis. Samtal till min mobil gick via Sverige och där fick jag betala samtalet från Sverige, ca 10 kr per minut. Att ringa till Sverige gick på ca 20 kr per minut. Japanska abonnemang är ofta låsta för nationella samtal. Om man anmäler till operatören att man ska åka utomlands med telefonen så kan den fungera i utländska 3G-nät. De japanska telefonerna är dualband med PHS-systemet som backup när det inte finns 3G-täckning. Alla japanska mobiltelefoner har möjlighet att ändra menyspråket till engelska. Telefonerna kan typisk sett inte roama i GSM-nät (det finns någon enstaka trippelbandtelefon avsedd för amerikanska 1800-bandet, som eventuell skulle kunna funka även i Sverige). P.g.a. strulet med de abonnemang som följer med telefonen och avsaknaden av GSM-stöd, är det nog ingen idé att köpa mobilen i Japan. Det är inte ju inte heller säkert att ett simkort från en svensk 3G-opratör funkar i de japanska mobiler som inte säljs i Sverige."

Eftersom jag inte har någon exakt kunskap om ämnet kommer jag personligen göra som så här när det är aktuellt för min egen del: lämna min svenska mobiltelefon i Sverige alternativt fråga min svenska operatör vad jag har för valmöjligheter med den mobil jag använder i Sverige i Japan. Lämnar jag den svenska mobiltelefonen hemma i Sverige, skulle jag på plats i Japan rådfråga en (japansktalande) vän om vilka alternativ som finns för mig när det kommer till inköp av japansk mobil och antagligen ta med honom/henne till affären när jag ska köpa en så att språkproblematik inte uppstår.
Det är alltså mitt råd till dig, Marie-Louise. Men du, eftersom du ska jobba på ITPS är jag helt övertygad om att du direkt kommer att träffa människor - som pratar svenska, engelska och japanska - som vet precis hur du ska göra!

På tal om keitai denwa - och kawaii...

Ja, på tal om det där med keitai denwa och keitai culture (d.v.s. japansk mobiltelefoni och japansk mobiltelefonikultur, se i spalten till vänster)...

Nog för att jag själv trillade på trenden ganska snabbt efter att jag flyttat till Japan och numera har ett fint litet körsbär som hänger i en strap på min egen mobil... Och nog för att jag häromdagen fick ett superfint mobilsmycke från Kina med mangateckningar på, av Ulrika, som är så stort och fint att jag inte vågar använda det...

Men den japanska tjejen på bilden har, till skillnad från mig, tagit det där med både keitai culture och kawaii på allvar.

Hon har nog aaaningen mer på sin än de flesta japaner, men att se väldigt många smycken på mobilerna är verkligen mer regel än undantag i Japan - oavsett ålder och kön. Det känns väldigt befriande att se vuxna män i kostymer som sitter och pratar i en mobil med en stor, fluffig leksak på.

(Till råga på allt pratar hon i sin mobil framför en förbudsskylt, något japanerna annars brukar vara noga med att följa (ordningsregler, alltså).