Wild at Heart - Wednesday March 3rd

Min fina vän Cecilia, som jag har känt praktiskt taget hela mitt vuxna liv, äger och driver Bad Reputation i Malmö.

My dear friend Cecilia, who I've known for practically my whole adult life, is the owner of Bad Reputation in Malmö.

They live on Love Street - Malmö

Min artikel om det ekologiska skejtkollektivet Kärleksgatan finns nu publicerat i senaste numret av Grön Stad.

My article about the ecological skate co-op Kärleksgatan is now published in the latest issue of the magazine Grön Stad.

Billigt

Jag kan inte hjälpa att bli annat än förvånad när jag, med bara tre veckors varsel, bokar flyg från Stockholm till Kenya och det landar på nätta 6 000 kronor. Borde det inte rimligtvis vara dyrare?

Något känns helt off när jag samtidigt försöker boka en tågbiljett mellan Stockholm och Köpenhamn, ute ett halvår i förtid, och det kostar 2 000 kronor. Med studentkort.

Hur går det här ihop? Och att SJ skulle ta miljöfrågor på allvar, vilket skitsnack. Jag måste gå från mina principer helt i den här frågan och verkligen ställa mig bakom en privatisering. Konkurrens på järnvägen, tack!

Sveriges farligaste stadsdel

All the live long day har jag och superduktiga fotografen Miriam botaniserat i Malmös stadsdelar utanför innerstaden till en kommande guide i Dygnet Runt. Mitt i kalabaliken sålde Miriam in ett Shanghai-rep till tidningen RES (heja!), och jag är så glad att jag äntligen har börjat jobba med duktiga, seriösa fotografer. Det gör verkligen all skillnad. Hur som helst, utan att avslöja för mycket måste jag erkänna att jag är mer imponerad av RoCent, d.v.s. Rosengårds Centrum, än vad jag skulle kunnat gissa mig till. Där fanns ju hur mycket coola importgrejer som helst! Jag är numera en stolt ägare av en mycket tjusig Jesus-nyckelring (I love kristen kitsch) som gick loss på hela 5 kronor. Har sett en likadan för 50 kr på gamla Star People Design i Stockholm. Varför shoppa i orientbutikerna på Möllan när RoCent finns och har så mycket mer spännande och billiga saker? Fler tips blir det i guiden. Det är helt klart underskattat att vara turist i sin egen stad!

Jag tycker väldigt mycket om Malmö. Staden dras dock med ett extremt dåligt rykte till följd av att det är den mest brottsdrabbade i hela Skåne. Jämfört med Köpenhamn har enbart Malmös Södra Innerstaden (som domineras av Möllan, tveklöst min favoritstadsdel i hela vårt avlånga land) fem gånger högre person- och sexualbrottslighet per capita. Vad ska man säga om det egentligen? Jag vet inte... Jag vänder och vrider på det där, klurar och funderar... Riskerna för att utsättas för våld är högre i Malmö än i hela Sverige, om man ska lita på statistiken. Ändå känner jag mig trygg och säker, myser och mår bra, varenda gång jag är där. Hur kommer det sig? Jag är aldrig rädd och tycker alltid att stämningen är på topp; ska det planeras utgång är det alltid ett säkert kort. Möllan är känt för sin etniska mångfald, sin subkulturella prägel och för sina (vänster)politiskt aktiva invånare.
Så gott som hela sommaren har jag varit på resande fot. När jag damp ner i Skåne ett par dagar i juli för ett rep till Dygnet Runt passade jag på att hänga på Möllan ett par timmar. Stadsdelen sprudlade. Det var strosande och cyklande människor överallt, trängsel på varenda pub och på Simrishamnsgatan hade flertalet gäng vänner släpat ut soffor och bord för att sitta i eftermiddagssolen och dricka öl. Lådorna utanför Baghdad Livs och Teheran Livs dignade av frukt och grönt. Norra Parkgatan kryllade av marknadsstånd och Debasers uteservering var så full att gästerna spillde långt ut på Folkets Parks (f.ö. Sveriges första Folkets Park som funnits sedan 1890-talet) gräsmattor. I rondellen vid Kristianstadgatan hade en UV-konstnär spänt upp sina tygkreationer, från ett dj-tält ljöd mjuk ambient och på en intilliggande innergård uppträdde en lokal performancegrupp.
Det är Möllan för mig: en levande stadsdel där lokalborna mer än gärna tar livet i egna händer och skapar kreativ mening. Stadsdelen har t.o.m. sitt eget community. (Här är f.ö. Sveriges första ekologiska köpcentrum på väg att öppna, vilket givetvis är helt strålande). "Detta är Sveriges farligaste stadsdel", i den stad som tidningarna rapporterar om den ena dödsskjutningen efter den andra från, om hur osäkert och våldsamt Malmö är. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag har inte slutat trivas en sekud. Väster om New York är det fortfarande den skönaste multikultiröran jag vet.

Malmöfest

Helgen började i går på min god vän Cecilias nya hårsalong Wild At Heart. Det vankades invigningsförfest i butiken som kommer att fokusera på alternativt hårmode.

Cecilia är utbildad i Berlin och Los Angeles och mycket duktig på dreads, garndreads, extensions, hårförlängningar och liknande. På Wild At Heart kommer det också att säljas alternativt mode och ett rum hyrs, till en början, ut till några som säljer punk- och rockplattor.

Butiken är fruktansvärt snyggt inredd och har vackra väggmålningar signerade superduktiga Camilla. Vi var ett 20-tal inbjudna gäster som minglade med vin, öl och smått och gott att äta. En stor del av sällskapet gav sig vidare till en klubb som Cecilia anordnade för att fira butikens öppnande. Själv hamnade jag på andra äventyr på andra klubbar med en del löst PR- och musikfolk.

Natten avrundades med ett brak, bokstavligt talat. Det gamla uttrycket "vill man vara fin får man lida pin" (eller som vännen Catrina sa när hon såg mig: "wow, you really suffer for beauty") fick en ny innebörd när mina nyinköpta skor visade sig vara mer snygga än lätta att gå i. Jag trillade och slog huvudet rakt i gatan (no hands!)

I dag har jag uppslaget ansikte, fläskläpp, en halvt avslagen tand och vrickade händer och fötter. Grattis! Frågan är om jag nu är bakfull eller har hjärnskakning…?

Västra Hamnen - Malmös egen Riviera

När jag sitter och jobbar i Svenskt Näringslivs lokaler på sjätte våningen nere i ett hus i hamnen i Malmö och min blick söker sig ut genom de stora fönstrena till vänster, ser jag plötsligt Turning Torso trona intill mig. Byggnaden är arkitekten Santiago Calatravas skyskrapa, en skapelse som med sina 190 meter är det nästa högsta bostadshuset i Europa (efter Triumfpalatset i Moskva). Idéerna till den föddes som en del i Bo01, som var en stor bomässa med europeiskt perspektiv.

Eftersom jag, på en mycket amatörmässig nivå, älskar skyskrapor, arkitektur och inredning känner jag mig väldigt fascinerad. Turning Torso är onekligen inte vilket höghus som helst. Och på många sätt känns det onekligen malplacerat i lilla Malmö... Det skulle däremot passa in alldeles utmärkt i Tokyo. När Lena flyttade tillbaka till Stockholm från Tokyo alldeles nyligen, skrev hon att hemstaden var så vackert att hon började gråta. Jag önskar att jag kunde säga detsamma: men själv saknar jag skyskraporna, neonen och människorna varje sekund. Turning Torso är en klen tröst.

Malplacerat och malplacerat, förresten. Stadsdelen Västra Hamnen, där Turning Torso sticker upp, är å andra sidan heller inte likt något annat bostadsområde i Malmö. När vi promenerar omkring där en solstrålande söndageftermiddag i slutet på mars, känns det nästan som om vi inte längre befinner oss i Sverige. Eller i.a.f. inte i Malmö, möjligtvis i Hammarby sjöstad i Stockholm. Västra Hamnen ligger, som namnet mycket riktigt avslöjar, i de västa hamndelarna och har en oerhört populär strandpromenad och stor utsiktsplattform, där bl.a. Öresundsbron kan skådas.

De fantasifullt vackra byggnaderna är alla ritade av prisbelönta arkitekter och den ena liknar inte den andra. Det finns en mångfald i stadsdelen som är unik även i andra nybygda områden. T.o.m. de små bäckarna och vattendragen känns specialdesignade. Restauranger och serveringar har långa ringlande köer utanför sig, och i hamnen för fritidsbåtarna glittrar vattnet. Havet och himlens blå smälter samman vid horisonten, och överallt solbadar välklädda människor med kaffemuggar i papper. Det är vackert, slickt, modernt och exklusivt. Många av lägenheterna är hyresrätter, men även de mindre landar på ett par miljoner.

Bo01 hade höga krav på att bostäderna som byggdes skulle vara estetiskt tilltalande och ekologiskt anpassade. Det kallades för "The city of tomorrow" och ville uttryckligen visa hur ett samhälle fokuserat på hållbar utveckling på samma gång kan vara minst lika bekvämt, ekonomiskt fördelaktigt, njutningsfyllt, spännande och vackert som ett i längden icke-hållbart (d.v.s. mer eller mindre resten av samhället...).
I linje med detta, huserar idag även området sådant som universitetsholmen med Malmö Högskola, Lärarhögskolan, gymnasium, World Maritime University, en skatepark och mycket annat.

Jag har länge sagt att den enda stadsdel i hela Malmö som skulle kunna vara aktuell för mig att bo i, skulle vara Möllevången med omnejd. Västra Hamnen ligger emellertid plötsligt väldigt bra till, även om jag misstänker att min ekonomi aldrig kommer att vara så bra att det blir aktuellt... ;)
Och på tal om det, har renoveringen av vår lägenhet äntligen inletts. Målaren gissar att det kommer att ta ungefär 2 veckor, men vid det här laget känner vi oss vana vid att allting är kaos och ouppackat, så det ska vi nog kunna stå ut med. Eventuella störningar (ouppdateringar) i bloggen skylls alltså på detta.

Foto: Lars Tufvesson, Thor-Björn Bergman och Henrik Andersson.

Malmö får Chinatown

Kinesiskt nyår firas i Chinatown, New York. Snart i Malmö?

Att Malmö eventuellt ska få ett eget Chinatown, häftigt!

Jag läste i somras en artikel som beskrev hur Möllevången i Malmö påminde om New Yorks Manhattan: för att det är så extremt många kulturer som trängs på samma yta, och att det finns en stor koncentration kineser så att man, åtminstone i sin vilda fantasi, kan tänka sig att det finns ett litet kvarter i stadsdelen som kan kallas för ett Chinatown.

Jag vet inte hur många av er som varit på besök eller bott i Malmö, men jag har själv spenderat mer än 17 år av mitt liv i Skåne och är en löjligt god vän av staden. Möllevången är tveklöst min favoritstadsdel i hela Sverige.

Om nu Malmö ska få ett Chinatown kommer det däremot inte att vara lokaliserat där. Det skulle istället byggas upp ute i Hyllie som ligger ett par kilometer utanför stadskärnan (Hyllie anses vara ett bra läge p.g.a. bygget av citytunneln och närheten till Köpenhamn).

De kinesiska intressanterna vill gärna ha hela området på 400 000 kvm, men fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret är villiga att diskutera 60 000 kvm. Kineserna vill bygga ett centrum med tehus, restauranger, teater, hotell, konstert- och utställningshall, trädgårdar: området ska få en tydligt kinesisk karaktär, t.ex. böjda takformer.

Om det blir aktuellt (vilket alltså inte är klart ännu) kan stadsdelen stå klar redan inom 2-3 år, och lär finansieras av kinesiska olje- och fastighetsbolag. I december kommer en kinesisk delegation till Malmö för att titta på marken.

Jag har inte bestämt mig än om det är bra eller dåligt av "politiskt korrekta skäl", men min spontana reaktioner är trots allt: häftigt!