Det har ordnat sig

Jag inser att jag släppt Japan-temat lite tillfälligt, men... Idag publicerades som sagt mitt jobb om akademiska studentsällskap vid Lunds universitet i Sydsvenskan. Och så fint Petter har redigerat det! De totalt tre uppslagen finns med i senaste Dygnet Runt och publiceras även i b-delen Kultur & Nöje (imorgon, tror jag?).
Ok, nu ska jag snart skriva om världens bästa Tokyo och Japan snart igen. Lovar.

Dygnet Runt summerar 2007

Det är kanske inte så där jättespännande när jag skriver om mitt jobb, men det är svårt att låta bli när man själv tycker att det är så roligt.

2007 lider mot sitt slut och liksom de flesta tidningar vill även Sydsvenskan Dygnet Runt summera nöjesåret. När man öppnar och bläddrar i trippelnumret som nådde ställen runt om i Öresundstrakten kan man därför läsa om årets bästa människor, liksom sådant som årets bästa plattor, konserter, spel och liknande.

Är man en populärkulturell junkie som jag är det en skön fix att få. För min egen del har 2007 handlat mycket om... (följ länkarna om eventuell nyfikenhet behöver stillas, är inte YouTube fantastiskt?)

* Bra spelningar. Nine Inch Nails två gånger, Rufus Wainwright två gånger och Arcade Fire tillhörde höjdpunkterna. Interpol under bar Stockholmsnatt var inte heller dåligt.

* Nya tv-serier. Jag har slukat Gossip Girl och Californication och väntar nu med spänning på att få se Tell me you love me och Nip/Tuck säsong 5 (give me more Christian Troy!) som kom nu i höstas och som jag inte hunnit med än.

* Nya litterära upptäckter. Verken som springer från japanske Haruki Murakamis penna är inget nytt under solen, men nytt i Lindas bokhylla.

* Nya bra plattor. Några som gått varma är Nine Inch Nails "Year Zero" och delvis "Y34RZ3R0R3M1X3D" (alltså, "Year Zero Remixed"), Arcade Fires "Neon Bible", Airs "Pocket Symphony" och Kents "Tillbaka till Samtiden". Trots att jag inte hunnit lyssna, är jag också mycket nyfiken på Radioheads "In Rainbows", liksom plattorna signerade Saul Williams, Feist, M.I.A. och Andi Almqvist. Och så kom ju förstås Rufus Wainwrights "Release the Stars" i våras.

På Sydsvenskans lista över 2007 års bästa människor finns 117 utvalda krögare, regissörer, musiker, designers och dylika. En av dem är min goda vän Cecilia Hammarlund som jag i runda slängar känt i 10 år. I våras öppnade hon sig butik Wild at Heart i Malmö, något jag skrev om här. Hon är verkligen välförtjänt av att vara med på listan, precis som jag på invigningsfesten förutspådde har hon gjort succé och förändrat Malmös alternativscen.

Med i tidningen är även lilla jag. Inte ett dugg i egenskap av privatperson dock, men tillsammans med duktiga fotograf-Miriam har jag testat varm choklad i en liten guide. Man kan inte direkt klaga när man får betalt för att prova choklad...


Glad är jag förstås också över att både Nine Inch Nails och Arcade Fire finns med på listorna över årets bästa plattor - för det är de ju!



En någorlunda summering av mitt 2007 kommer, tror jag.
Om jag orkar.

Min önskelista

Ulrika utmanade mig som sagt att lista sju önskningar. Det visade sig vara svårt och jag kommer inte riktigt på något. Ska man vara materiell eller "spirituell", egoistisk eller långsiktig? Det slutar bara i brainstorming...

Jag önskar mig allt det där som mest låter som fåniga floskler. Fred på jorden. Jämställdhet. Alla människors lika värde, upprättat på riktigt. Djurens frigörelse.
Jag skulle vilja hinna läsa mer. Min mamma gav mig Leonard Cohens Book of Longing i födelsedagspresent och att läsa poesi får mig att längta efter att ha tid att skriva poesi själv igen. Jag skulle vilja avsluta skrivandet på bokprojekt jag gett mig i kast med som aldrig ens hunnit bli halvfärdiga. Jag skulle vilja att Paris-reportaget jag försöker sy ihop sydde ihop sig själv, sålde sig själv.
Jag skulle vilja se ett akustiskt gig med NIN i dess renaste form (d.v.s. bara Trent Reznor vid ett piano, inte de tillfälliga turnélivebanden). Jag skulle vilja se en spelning med bara Rufus Wainwright (d.v.s. bara Rufus vid ett piano, inte de tillfälliga turnélivebanden).
Jag skulle vilja att miljön mådde bättre, att julen var vit och att fler människor gjorde bättre saker med sina pengar än köpte julklappar.
Jag skulle vilja kunna prata japanska.

Framför allt skulle jag vilja vara nöjd. Med mig själv, med livet, med mina åstadkommanden.

October knew, of course, that the action of turning a page, of ending a chapter or shutting a book, did not end a tale.
Having admitted that, he would also avow that happy endings were never difficult to find: ”It is simply a matter,” he explained to April, ”of finding a sunny place in a garden, where the light is golden and the grass is soft; somwhere to rest, to stop reading, and to be content”.

Ja. Most of all, I wish to be content.

Mitt och Simeons rep i Sydsvenskan. Ni har väl läst?

Ekoreko i storstaden

Ännu en gång har jag och bästa fotografpartnern Simeon lyckats koka ihop ett rep som redaktionen på Sydsvenskan Dygnet Runt tycker är framsidesstoff.
Grön i stan är vår ekoguide till Malmö och Lund. Bland designers, skateboardåkare, musikmiljökollektiv, krögare och kaffe guidar vi dig närmare en grön betongdjungel.
Någonting vi alla givetvis borde leva efter.

Igår kom nya numret ut.
Plocka upp det gratis i ett ställ i Öresundstrakten nära dig.
Eller läs det som pdf här.

Ulrika har utmanat mig, svar kommer. Just nu måste jag dock packa väskan eftersom jag reser söderut över julen.

Fetishist - javisst!

Idag kom som vanligt ett nytt nummer av Sydsvenskan Dygnet Runt ut. Den här veckan reportaget från fetishklubben Decadent i Malmö med. Ett av de roligaste jobb jag har haft finns alltså nu dokumenterat i tryckt format, illustrerat av Simeons bilder. Redaktionen på Dygnet Runt var så nöjd att vi till och med får pryda första sidan. Imorgon väntas även ett uppslag i B-delen Kultur & Nöje. Ibland har man verkligen världens bästa jobb. Jag och Simeon har redan börjat spåna om vilken "ljusskygg" subkultur vi, efter rave- och fetishkultur, ska sätta tänderna i härnäst. Det finns en mycket spännande idé på tapeten, men det får jag förstås återkomma om senare.
Bor du i Öresundsregionen plockar du upp Dygnet Runt gratis någonstans på stan. Annars kan du ladda hem numret som PDF här.

Malmötrotter

"När Google Earth lanserades 2005 satt någon programmerare i högkvarteret Googleplex i soliga Kalifornien och skulle märka ut Malmös mittpunkt", skriver Mattias Oscarsson i sin ledare i senaste numret av Sydsvenskan Dygnet Runt. "Det gick sådär. Av någon anledning bedömdes Malmös absoluta centrum ligga på övergångsstället i korsningen av Nobelvägen
och Sorgenfrivägen."

"I den här veckans nummer har Linda och Miriam gett sig ut för att leta upp områden i staden som också är Malmö, men som är lätta att missa om du inte råkar bo där," fortsätter Mattias. Och visst är det så! "Läs deras guide till Rosengård, Holma, Kirseberg och Limhamn. Och inse sedan – för att parafrasera ett gammalt sydsvenskt ordstäv från förra millenniet – att haur du sett Holma, haur du sett Malmö."



Dygnet Runt hittar du lite överallt om du bor i Öresundsområdet. I vanlig ordning kommer reportaget även att publiceras i Sydsvenskan Kultur & Nöje-del imorgon fredag. Utan tillgång till varken Öresund eller papperstidningen, går reportaget att läsa här eller här.

Fortfarande tyst

Som det märks är det fortfarande (ofrivilligt) tyst från min sida på den här bloggen. Idéerna har verkligen inte sinat, tvärtom, men den där nätuppkopplingen fungerar fortfarande inte hemma och på jobbet har jag fullt upp.
Över helgen har jag varit i Malmö och jobbat för Sydsvenskan, jag och Simeon har gjort ett kanonjobb om fetishscenen i södra Sverige som jag verkligen ser fram emot att se i tryck. Jag misstänker att det eventuellt är ett av de roligaste rep jag skrivit.

Igår såg vi Arcade Fire i Globens Annex. Hallelujah vad bra!

Sveriges farligaste stadsdel

All the live long day har jag och superduktiga fotografen Miriam botaniserat i Malmös stadsdelar utanför innerstaden till en kommande guide i Dygnet Runt. Mitt i kalabaliken sålde Miriam in ett Shanghai-rep till tidningen RES (heja!), och jag är så glad att jag äntligen har börjat jobba med duktiga, seriösa fotografer. Det gör verkligen all skillnad. Hur som helst, utan att avslöja för mycket måste jag erkänna att jag är mer imponerad av RoCent, d.v.s. Rosengårds Centrum, än vad jag skulle kunnat gissa mig till. Där fanns ju hur mycket coola importgrejer som helst! Jag är numera en stolt ägare av en mycket tjusig Jesus-nyckelring (I love kristen kitsch) som gick loss på hela 5 kronor. Har sett en likadan för 50 kr på gamla Star People Design i Stockholm. Varför shoppa i orientbutikerna på Möllan när RoCent finns och har så mycket mer spännande och billiga saker? Fler tips blir det i guiden. Det är helt klart underskattat att vara turist i sin egen stad!

Jag tycker väldigt mycket om Malmö. Staden dras dock med ett extremt dåligt rykte till följd av att det är den mest brottsdrabbade i hela Skåne. Jämfört med Köpenhamn har enbart Malmös Södra Innerstaden (som domineras av Möllan, tveklöst min favoritstadsdel i hela vårt avlånga land) fem gånger högre person- och sexualbrottslighet per capita. Vad ska man säga om det egentligen? Jag vet inte... Jag vänder och vrider på det där, klurar och funderar... Riskerna för att utsättas för våld är högre i Malmö än i hela Sverige, om man ska lita på statistiken. Ändå känner jag mig trygg och säker, myser och mår bra, varenda gång jag är där. Hur kommer det sig? Jag är aldrig rädd och tycker alltid att stämningen är på topp; ska det planeras utgång är det alltid ett säkert kort. Möllan är känt för sin etniska mångfald, sin subkulturella prägel och för sina (vänster)politiskt aktiva invånare.
Så gott som hela sommaren har jag varit på resande fot. När jag damp ner i Skåne ett par dagar i juli för ett rep till Dygnet Runt passade jag på att hänga på Möllan ett par timmar. Stadsdelen sprudlade. Det var strosande och cyklande människor överallt, trängsel på varenda pub och på Simrishamnsgatan hade flertalet gäng vänner släpat ut soffor och bord för att sitta i eftermiddagssolen och dricka öl. Lådorna utanför Baghdad Livs och Teheran Livs dignade av frukt och grönt. Norra Parkgatan kryllade av marknadsstånd och Debasers uteservering var så full att gästerna spillde långt ut på Folkets Parks (f.ö. Sveriges första Folkets Park som funnits sedan 1890-talet) gräsmattor. I rondellen vid Kristianstadgatan hade en UV-konstnär spänt upp sina tygkreationer, från ett dj-tält ljöd mjuk ambient och på en intilliggande innergård uppträdde en lokal performancegrupp.
Det är Möllan för mig: en levande stadsdel där lokalborna mer än gärna tar livet i egna händer och skapar kreativ mening. Stadsdelen har t.o.m. sitt eget community. (Här är f.ö. Sveriges första ekologiska köpcentrum på väg att öppna, vilket givetvis är helt strålande). "Detta är Sveriges farligaste stadsdel", i den stad som tidningarna rapporterar om den ena dödsskjutningen efter den andra från, om hur osäkert och våldsamt Malmö är. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag har inte slutat trivas en sekud. Väster om New York är det fortfarande den skönaste multikultiröran jag vet.