Gothic Lolita - en helgmaskerad

Jag läser på DN Kultur: "Den japanska gothlolitan är mer gullig än chockerande. Fredrik Strage har läst en ny fotobok som skildrar visual kei, en blandning av vampyrtänder och böljande krås" och inser att jag egentligen inte har något nytt att lära mig.

De fenomen som Strage beskriver är jag bekant med sedan ett bra tag (inte minst via artiklar om japanskt mode som jag själv skrivit, t.ex. en något rörig sådan här), att "till skillnad från europeiska gother, som ofta klär sig spöklikt även till vardags, blommar gothlolitorna bara ut en gång i veckan, annars ser de ut som alla andra" och att "gothic lolita är mer maskerad än livsstil".

Boken Strage har läst är titulerad "Gothic & Lolita", en fotobok signerad fotografen Masayuki Yoshinaga. Troligtvis kommer samma gother som vallfärdar till helgens spelning med Ayabie i Stockholm att köpa den och fascineras och förundras av de japanska syskonens fantastiska modekreationer - för fantastiska är de onekligen. Och fascinerande ur en rent sociologisk och popkulturell synvinkel. Tyvärr inte riktigt lika dekadent som många önskar: "vi vill gärna tro att underbyxor med volanger är uttryck för de förbjudna fetischer som ofta skildras i japansk film", som Strage alldeles korrekt påpekar. Återigen en fråga om kawaii snarare än något annat, alltså.