Man kan bara se en sak första gången en enda gång. Och jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin reagerat så starkt på att första gången se något, som då vi i dag plötsligt fick syn på Golden Gate-bron när vår promenad längs Larkin Street korsade berömt branta Lombard Street som i bråddjup öppnade sig över bukten och visade de röda pylonerna i fjärran. Jag vet inte riktigt vad eller varför det slog an en sådan ton i mig, men det var verkligen speciellt. Och det känns speciellt att det verkligen var så specielt. Kanske för att bilden av bron är så ikonsik, någonting man burit med sig inom sig så länge man kan minnas via filmer, vykort och listor på "måste"-upplevelser.
16 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar