Guld!

Ser ni, vi hittade the end of the rainbow! Den låg där, alldeles vid Mono Lakes vattenbryn.

Krokigaste gatan i landet

Jag undrar hur det känns att bo på en av världens mest kända gator, Lombard Street, närmare bestämt längs den bit som är utnämnd till "the crookedest street in the United States" (vilket tydligen inte stämmer, Vermont Street mellan 20:e och 22:e gatan är tydligen ännu krokigare - men inte lika pittoresk och fotovänlig). Den ungefär 400 meter långa biten på Russian Hill, mellan Leavenworth Street och Hyde Street, har åtta skarpa hårnålskurvor, kantade av färgglada hus och blommor.

Känns det igen? Crooked street längs Lombard Street har figurerat i otalet filmer och finns med i Grand Theft Auto: San Andreas som "Windy Windy Windy Windy Street".

Det måste vara underligt att krocka med otalet turister och deras kameror varenda gång man ska gå in genom sin ytterdörr. Vid sidan om hur det känns, undrar jag vad det måste kosta...

Utsikten från balkongen högst upp till vänster måste vara fa-aabulös.

Ikonisk upplevelse

Man kan bara se en sak första gången en enda gång. Och jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin reagerat så starkt på att första gången se något, som då vi i dag plötsligt fick syn på Golden Gate-bron när vår promenad längs Larkin Street korsade berömt branta Lombard Street som i bråddjup öppnade sig över bukten och visade de röda pylonerna i fjärran. Jag vet inte riktigt vad eller varför det slog an en sådan ton i mig, men det var verkligen speciellt. Och det känns speciellt att det verkligen var så specielt. Kanske för att bilden av bron är så ikonsik, någonting man burit med sig inom sig så länge man kan minnas via filmer, vykort och listor på "måste"-upplevelser.

Så här nära har vi inte hunnit komma än, men i morgon. De tre kilometrarna måste ju traskas, både fram och tillbaka.

Carmel-by-the-sea

Min mamma, som reste USA runt när hon var bra mycket yngre än mig, är lite avis på vår stundande resa, särskilt att vi kommer att ha vägarna förbi Carmel-by-the-sea. Samtidigt är hon lite tveksam till just det och skriver till mig, att "för övrigt tror jag att det finns en risk att Carmel är VÄLDIGT turistifierat numera. Långt, långt från hur det tog sig ut i 60-talsfilmen 'The Sandpiper' (med Richard Burton och Elizabeth Taylor) eller 'Play Misty for me' - det var tider, det...!"

Jag är visserligen filmnörd, men har varken sett The Sandpiper eller Play Misty for me. Och när jag tittar på bilder från Carmel ser det så bokstavligt talat sagolikt ut att jag har svårt att tro att vi kommer att bli besvikna - även om vi får trängas med andra turister.

Jag vill till Kanada!

Jag har länge drömt om att resa till Kandada. Utan att ha satt min fot där känns det även spontant som en plats jag absolut hade kunnat tänka mig att bo på. Jag vet inte varför. Kanske för att det känns lite som Sverige, d.v.s. välbekant men på så många vis bättre? En av de finaste vänner jag någonsin lärt känna kommer från Vancouver och hon är bara en av många i raden jag mött som påstår att British Columbia (en provins vid Kanadas Stillahavskust där bl.a. Vancouver ligger) är en av de absolut vackraste platserna på jorden.

När Trent Reznor postar sådana här otroligt spektakulära bilder från den nyss inledda Lights in the Sky: over North America 2008-turnén, som först ut nått Pemberton i just den provinsen...

... inser jag att kombinationen NIN och B.C. måste vara en sanslös känslomässig kombination. Jag vill resa ditt nu!

Jag planerade tidigare, att när jag gjorde en roadtrip i Kalifornien skulle jag passa på att åka över gränsen till Kanada och besöka B.C. men det verkar bli svårt att hinna i vinter. Reseschemat är löjligt fullspäckat som det är. Det får väl helt enkelt bli en separat resa till Kanada - har jag tur, en sådan med Trent i krokarna.

Förresten överraskade jag mannen med en fysisk limited edition-version av NINs senaste skapelse The Slip som släpptes för typ en sekund sedan. Jag lyckades norpa det individuella nummret 132,500 av totalt 250,000. Mannen blev jätteglad och vad är väl roligare än det?

Vad har hänt med min arm?

När vi var i Nikkō kände jag plötsligt hur det sved till på armen, ungefär som ett myggbett. "Fan, inte fler!" tänkte jag, bara för att inse att det var inte alls det någon mygga som satt på min arm, det var någon konstig stor insekt som tydligen (genom min tröja!) fått för sig att jag såg smaskig ut. Jag blåste bort tingesten och upptäckte att jag hade två små sår som blödde. Sedan dess har det hela blivit först ett litet blåmärke för att sedan bli en svullnad som kliar. Jag har inte den blekaste aning om vad som hänt och det är nog inte alls farligt, men lite läskigt känns det allt... Insekter står inte högt i rang på min dagordning.

Nikkō (som ligger si så där två timmar norr om Tokyo, är ett av de främsta inhemska turistmålen för japaner och vars tempel och helgedomar med omgivningar sedan 1999 finns med på UNESCO World Heritage List) var för övrigt väldigt vackert, men det får ni läsa mer om i När & Fjärran senare i år...

Liljor på riktigt!

Älskade Asien

Det är minsann inte bara Japan i Asien som stulit mitt hjärta. Jag är en stor Asienfantast över huvud taget. Självklart har jag mina smultornställen och jag tror inte att jag någonsin igen kommer att sätta min fot i t.ex. Jakarta, men dock - Asien har en otroligt stor softspot i hjärtat. Med jämna mellanrum drabbas jag av så grav abstinens att det nästan känns outhärdligt.

Bilderna ovan är från en långresa i Sydostasien vintern 2005/2006.

Camden Market

Det är så sorgligt att hjärtat nästan brister, att stora delar av Camden Market har brunnit ned. Camden har haft en alldeles speciell plats i mitt hjärta i över tio år, sedan jag första gången satte min fot i världens mest intensvia stadsdel och marknadsplats i ett. Lock Market och Stables Market verkar ha klarat sig, men Canal Market är gone forever...
"I lördags brann en tredjedel av Camden Market ned," berättade en modstulen bästa vän i London när vi pratade igår. Han har tidigare jobbat i Camden Market i flera år. "Canal Market är borta - jämnad med marken. Pubar som Hawley Arms, Dingwalls och Lock 17, affärer som Fairy Goth Mother, Goth Emporium, Breathless, Oddballs etc. också... Helt sjukt!"




Och det gör liksom ont i hjärtat att tänka på det. "Det är lite skumt," fortsätter bästa vännen, "för många bolag (och kommunen) vill ju göra en redeveloping av Camden, som du vet sedan innan. Canal Market är det området som klarat sig från dem bäst för de har mest pengar... Nu är allt jämnat med marken... Och alla små traders har förlorat allt, alla lagerlokalen med allt deras stock brann också ned. De har även tömt squatsen i Camden som de inte brytt sig om i flera år. Knepiga sammanträffanden kanske, men det ar lätt att bli konspiratorisk."

Oavsett vad, fruktansvärt är det i.a.f.
En artikel som jag skrivit om Camden Market hittar ni här.
Foto: © BBC