
Sociologen
Takao Suzuki på
Keio University gjorde nyligen ett uttalande som har fått ett och annat ögonbryn att höjas.
"
In the street, young women walk around with their navels and hips exposed. Whenever I see this sort of vulgar display, I think to myself: no wonder 'chikan' are on the rise."
Chikan är japansk term som betyder ungefär
antastare eller
pervers. I Japan används ordet för att beskriva personer som utnyttjar faktumet att de flesta storstadsområden är vansinnigt fulla av människor och i trängseln som oundvikligen uppstår "passar på" att ofreda kvinnor (men då och då även män) sexuellt.
Förutom tunnelbanan är det vanligt att människor blir utsatta för chikan på cykelparkeringar. Då män och kvinnor böjer sig fram för att låsa (upp) sina cyklar, kommer någon bakifrån och tafsar. Skylten här intill varnar för just det. Ett annat sätt att motverka chikan är speciella tågvagnar bara för kvinnor (se nedan).
Att någonting som chikan är ett problem är svårt att motsäga. Men att som Takao Suzuki påstå att det är de något avklädda kvinnornas eget fel, är för mig (som svensk?) allt från befängt till farligt till direkt sexistiskt.
Ett sådant uttalande i kombination med sådant som att socialministern
Hakuo Yanagisawa kan gå ut och påstå att kvinnor inte är mer än ”
birth-giving machines” (vilket nyligen hände och
som jag då också skrev om) ger mig perspektiv på Japan och den japanska kulturen som jag
aldrig upplevt själv i landet. Det är nyttigt – och skrämmande. Är det kanske som genusvetare jag borde söka jobb i landet där många andra yrken inom mänskliga rättigheter inte är akuta?