Visar inlägg med etikett kawaii. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kawaii. Visa alla inlägg

16 februari 2009

Fashion mews

Sanrio och MACs samarbete som släpps nu under våren kommer att göra ett par hål i min plånbok. Lagom mycket japanskt kawaii-kitsch i kombination med ett av världens bästa sminkmärken passar mig som handen i handsken. För att inte tala om att det lanseras likt en svartröd PVC-dröm. Meow!

27 augusti 2008

TWiNKiE CHAN - Mat á la DIY

Med sin slogan "Eat your cake... And wear it to!" har Suicide Girls- och DIY-drottningen TWiNKiE CHAN gjort sin handgjorda matkonst till en storsäljare på eBay. Sedan 2005 säljer hon även smaskigheterna på sin egen kawaii-sprudlande hemsida.

"My love for fake food is wide and deep," berättar TWiNKiE. "I used to spend all my allowance on those fake Fisher Price kitchen toys and meals with the squishy 'rising' muffins and the fake steaks."


TWiNKiE är bosatt i San Francisco, men jag kan tveklöst se hennes kreationer på japanska brudar och är övertygad om att de skulle göra succé i Tokyo. Det blir ju inte mycket mer kawaii än så här, eller hur?





TWiNKiE har berättat att hon ursprungligen bara sålde sina varor på eBay för att hon själv var för rädd för att sätta en prislapp på dem - men när de började gå för $300 styck blev det andra bullar av. Bokstavligt talat.

Surfa hit för att köpa något bedårande!

07 augusti 2008

Kodamas! Kodamas! Kodamas!

Se så fina de är! Andarna som befolkar Hayao Miyazakis världar är ibland helt påhittade, ibland hämtade ur den japanska folktron. En kodama är en ande som bor i vissa träd. Om man hugger ned eller på något vis skadar ett träd som en kodama bor i antas det bringa stor olycka över den som utför handlingen.

I Miyazaki-sans film Mononoke Hime från 1997 är kodama-andarna små vita varelser vars stora huvuden har maskliknande ansikten och rasslar som skallror. Hur fina som helst! Jag är helt övertygad om att, när jag en dag stöter på en kodama, kommer att stöta på ett sådant vitt charmtroll!

04 augusti 2008

Katie has stolen my heart

Jag gillar det mesta som är kawaii och gulligt. Som mången gång konstaterat i Tokyo finns det en uppsjö av ting som passar 100 procent i den miljön men som skulle te sig tämligen töntiga utanför sin kontext, i Sverige. Men vissa saker kan jag inte låta bli att köpa hur som helst, som kommer att följa med till vilket hem som helst, var i världen jag än då och då hamnar. T.ex. söta varelser skapade av Hayao Miyazaki. Som den här, här intill. Eller Kikis katt.

Eller som alla varelserna i Tonari no Totoro.

Så fantastiska!

Jag har nog aldrig fastnat för tecknade Hollywood-skapelser. Men när jag och Andreas såg Horton Hears a Who! häromdagen blev jag handlöst betuttad i "the yellow poof ball" Katie. Jag har inte den bleeekaste aning om vad det ska föreställa för något, men det spär säkerligen bara på charmen. Den här gula bollen är så söt att mitt hjärta brister. "Ååååååh!" piper jag och klappar händer per automatik så fort jag ser Katie. Jag gör det nu, bara av tanken. Titta bara!

"In my world everyone's a pony and they all eat rainbows and poop butterflies!"

Jag vill ha en alldeles egen Katie! När kommer gosedjuren?!

29 mars 2007

Sexuella trakasserier - på tal om kawaii...

Sociologen Takao SuzukiKeio University gjorde nyligen ett uttalande som har fått ett och annat ögonbryn att höjas.

"In the street, young women walk around with their navels and hips exposed. Whenever I see this sort of vulgar display, I think to myself: no wonder 'chikan' are on the rise."

Chikan är japansk term som betyder ungefär antastare eller pervers. I Japan används ordet för att beskriva personer som utnyttjar faktumet att de flesta storstadsområden är vansinnigt fulla av människor och i trängseln som oundvikligen uppstår "passar på" att ofreda kvinnor (men då och då även män) sexuellt.
Förutom tunnelbanan är det vanligt att människor blir utsatta för chikan på cykelparkeringar. Då män och kvinnor böjer sig fram för att låsa (upp) sina cyklar, kommer någon bakifrån och tafsar. Skylten här intill varnar för just det. Ett annat sätt att motverka chikan är speciella tågvagnar bara för kvinnor (se nedan).

Att någonting som chikan är ett problem är svårt att motsäga. Men att som Takao Suzuki påstå att det är de något avklädda kvinnornas eget fel, är för mig (som svensk?) allt från befängt till farligt till direkt sexistiskt.
Ett sådant uttalande i kombination med sådant som att socialministern Hakuo Yanagisawa kan gå ut och påstå att kvinnor inte är mer än ”birth-giving machines” (vilket nyligen hände och som jag då också skrev om) ger mig perspektiv på Japan och den japanska kulturen som jag aldrig upplevt själv i landet. Det är nyttigt – och skrämmande. Är det kanske som genusvetare jag borde söka jobb i landet där många andra yrken inom mänskliga rättigheter inte är akuta?