Japanska skolsystemet - Disciplin och lugn omväxlat

I senaste numret av Lundagård skriver Gabrielle Jönsson om det japanska skolsystemet. Poängerna hon tar upp, känner jag igen från vad våra japanska vänner berättat.

Universitetstiden är något av en andningspaus från det höga tempot i såväl utbildningen som leder fram till de studierna som arbetslivet därefter. Yuki Nishino är en 24-årig humaniststudent, tidigare utbytesstudent vid Lunds Universitet, som berättar:
- Det är mycket stress i Japan. Kanska allra mest när man ska skriva sina inträdesprov till universitetet men sedan även i yrkeslivet. Det är därför tiden på universitetet blir så viktig. Det är då man har tid att slappna av lite. Nu har jag tid att utnyttja Tokyos kaféer, affärer och klubbar tillsammans med mina vänner. Saker jag inte kommer att hinna med när jag väl börjar arbeta. Svenska studenter lägger ned mycket mer tid på sina studier. I Japan så handlar studietiden inte så mycket om att verkligen studera som i Sverige.

Att stressen inte är en del av vardagen för universitetsstuderande, beror bland annat på att arbetsgivare sällan bryr sig speciella huvudämnen eller bra betyg – huvudsaken är att man har en examen från ett ansett universitet. De två främsta är Tokyo University och Kyoto University. Ty att alls komma in på ”rätt” skola är betydligt svårare i Japan än i Sverige: det avgörs med inträdesprov (vilka också finns för grundskolor och gymnasier). Ändå tar omkring 40% av japanska ungdomar en examen från universitet eller college.

I skolvärlden syns det hur de japanska könsrollerna utkristalliseras. Många kvinnor väljer nämligen att bara gå två år på college, för att de vet att de inte kommer att göra karriär: så fort barn blir aktuellt förväntas de ändå bli hemmafruar.
De flesta universitetsprogrammen är däremot fyra år och dominerade av män. Skolåret börjar i april och består av tre terminer. Korta lov infaller på vår och vinter, och på sommaren en månads uppehåll.

Universiteten i Japan tar ut avgifter för studierna, som oftast betalas av föräldrarna hos vilka många bor kvar under studietiden. Det är helt enkelt alldeles för dyrt att ha en egen bostad utan att ha ett heltidsarbete. Å andra sidan kan det mesta av den extraintjänade inkomsten gå direkt till shopping, nöjen och uteliv.

Om Gud: Nobelpristagaren George F. Smoot

Tillsammans med John C. Mather har George F. Smoot i år tagit emot Nobelpriset i fysik. Deras forskningen handlar, mycket enkelt förklarat, om universums uppkomst.

Jag har alltid varit fascinerad av fysik, inte minst i relation till universum, och då jag själv håller på att ta en examen i (feministisk) religionsfilosofi är det på något sätt självklart att mina tankar och mitt arbete i studierna gång på gång snuddar vid detsamma som fysikernas - bara ur en lite annan synvinkel.

Många gånger är den allmänna uppfattningen att ett ämne som religionsfilosofi
1) kräver att man själv är troende/religiös, och
2) är motsatsen till, eller arbetar "emot", naturvetenskapliga ämnen

Är det något jag har lärt mig av att läsa religionsvetenskap i över 3 år, så är det att varken det ena eller det andra stämmer. Jag har också lärt mig att det tack och lov finns många naturvetare med en öppensinnad syn på trosfrågor (för är det något jag tycker är viktigt är det en öppensinnad syn på de akademiska ämnena; det är viktigt att respektera och försöka förstå tron på Gud ur en mängd olika synvinklar, liksom det är viktigt att förstå att naturvetenskapen är fantastiskt viktig).

George F. Smoot verkar vara en sådan man.

I går blev han intervjuad av SVT, och berättade att han upplever att "forskning är att utforska mysterier och se hur långt man kan komma. Med vårt experiment som nu prisbelönats visade vi att det var möjligt att utforska det tidiga universum från den första bråkdelen av en sekund. Jag har åtta obesvarade frågor på väggen, som vi måste få svar på för att alls kunna få vettiga svar på universums historia."

Programledaren går vidare och undrar vad som händer när frågorna är besvarade. När forskarna går ännu längre bakåt i tiden, hur stor är då risken att forskningen hamnar i en återvändsgränd?

"Det vet man inte om man inte försöker," svarar Smoot med ett leende. "Till slut går det bara man inte ger sig. Redan börjar några tänka på nästa gräns. Ibland tar det lång tid innan man når så långt. Vi har mystiska företeelser, t.ex. den mörka energin som får universum att utvidga sig snabbare. Eller den mörka materian utgör 95 % av universums energi; vi vet inte vad det är, vi vet bara att den finns där och att den verkar."

SVT: Ni får många frågor om religion när ni talar om de här sakerna. Tror ni själv på Gud?

Smoot: Jag förklarar att vi studerar hur det fysiska universum fungerar. Då brukar jag citera Galileo Galilei, som sade att 'vetenskapen visar oss hur himlen fungerar, religionen hur vi kommer till himlen'.

SVT: Men har ert arbete fört er närmare eller längre bort från Gud?

Smoot: Man inser att det finns en skapelse baserad på ordnade principer. Frågan är om det rakt av bara 'ska' vara så eller om Gud har skapat det så. Det får var och en bestämma. Om man lär sig något nytt kan det ändra ens framtida världsbild.

SVT: Men vad säger ni själv?

Smoot: Jag låter var och en bestämma själv. Det här gäller tro, inte en åsikt av en expert.

---

Människan har bara fem sinnen. Det som finns bortom dem kommer vi aldrig att kunna nå. Vi lär oss ständigt nya idéer om världen, nya "sanningar" (vilka kan vara både vetenskapligt baserade som trosbaserade "sanningar") som omkullkastar våra tidigare "sanningar".

Vi kan förstå och förklara det vi kan förstå och förklara - till det resterande (och att det finns något "resterande" råder det, för mig, knappast någon tvekan om) är vi trots allt utelämnade att tro något om.