Photo crash course

Hela måndageftermiddag har vi fotoövningar tillsammans med Dominic som jobbar med nya medier på London-kontoret. Alla övningar är praktiska, lärorika och riktigt underhållande. Inte nog med att vi får analysera ett stort antal bilder för att definiera ”what makes a good or a bad photograph”, vi får även en timme på oss att själva gå ut på gatorna i Limuru för att ta hitta en person som ställer upp på uppgiften vi har fått: find a person and take one portrait, one action shot and one context shot. Bilderna ska sedan analyseras i hela gruppen och någon utses till vinnare av $15 som Dominic plockar ur egen ficka.

Tillsammans med Zuhuur från Somaliland och Sherine från Kenya går jag till en närliggande marknad. Vi har en klar fördel i att Sherine pratar det lokala språket, men det är trots det väldigt svårt att hitta någon som vill ställa upp. Så gott som samtliga vill ha betalt för att göra det. "That white girl is going to go home to her country and sell the photo anyway, why shouldn't I get paid for it too?"

Fair enough, jag hade inte heller ställt upp om en vilt främmande människa kom och ville fotografera mig. Vår lilla grupp räddas dock av Sherines språkkunskaper och Zuhuurs charm. Vi lyckas ta hela tre olika serier; en på en kvinna som säljer grönsaker på marknaden, en på tre kvinnor på en skönhetssalong och en på en man som jobbar som skräddare.

I slutänden väljer vi ut tre bilder på grönsaksförsäljerskan Mama Grace att lämna in.

Dominic har inte avgjort själva tävlingen än och jag bryr mig inte om att vinna, men jag är väldigt nöjd med resultatet.

Jul på japanskt vis

Julen introducerades i Japan av de första européerna som kom till landet på 1500-talet. Enbart 2 procent av den japanska befolkningen är idag kristna (de huvudsakliga religionerna är shinto och buddhism), men under de senaste årtiondena har julhögtidligheterna spridit sig och blivit väldigt populära. Det är däremot en väldigt stor skillnad på julen i Japan i jämförelse med de flesta andra länder där det firas, särskilt i jämförelse med kristna länder som Sverige. I Japan finns en stark tendens att intressera sig för utländska fenomen som sedan anammas och gör unikt japanska. Julhögtidligheterna utgör knappast något undantag.

Inga dagar under julfirandet utgör någon nationell helgdag, men många - unga som gamla - tycker om att passa på att dekorera sina hem, ge presenter till varandra och äta något särskilt tillsammans. Enligt en undersökning som Japan Guide gjort anser 54 procent av befolkningen att julen betyder något "särskilt" (special) för dem.
Precis som i Sverige är det julafton som är den stora högtidsdagen under firandet, till skillnad från många andra julfirande länder som sätter juldagen som viktigast.

Om bara hälften av befolkningen "firar" jul är det åtminstone ingenting som märks i det offentliga rummet - eller snarare det reklamöverbelastade kommersiella rummet - där det är lätt att få uppfattningen att alla japaner älskar julen. Affärer, köpcenter och torg fullkomligt dignar av juldekorationer. Amerikanen Ted Boswell upplever att det rör sig om en 1000 procentig (!) ökning av kommersiella juldekorationer under de sju år han bott i landet.
Handeln skjuter i höjden. Det är framför allt barn som får klappar av sina föräldrar. Jultomten dyker sällan upp i hemmen, han är nio gånger av tio en genomkommersialiserad figur som finns på varuhus.
Ted menar att många japaner inte har en aning om att julen är en kristen högtid. "Jag såg på tv hur en japansk pastor fick frågan om julen var jultomtens födelsedag av journalisten," berättar han. Japan är fortfarande, åtminstone med svenska mått mätt, ett land som inte nått särskilt långt jämställdhetsmässigt. Att julafton är en särskilt romantisk afton, liknande Alla Hjärtans Dag, är därför någonting som anses vara särskilt viktigt för kvinnor. De lägger enorma summor pengar på manikyr, hos hårfrisörskan och på att shoppa någon speciell outfit för att riktigt kunna "show off" tillsammans med sin pojkvän eller date på kvällen. Många går på bio och avrundar kvällen på ett love hotel.

Vad består då den traditionella julmaten i Japan av? Tja, det varierar från hushåll till hushåll, men hela 73 procent (enligt Japan Guide-undersökningen) äter den särskilda julkakan som påminner om svensk jordgubbstårta - den består av sockerkaka, grädde och jordgubbar.

God jul på japanska, "Merii Kurisumasu" - メリークリスマス

Mer japanskt i Stockholm

Kulturhuset fortsätter att satsa på Japan. I helgen vankas därför Tokyo no hana, "en färgsprakande japansk subkulturfestival".
Hanna Martinsson från Konstfack har vernissage för fotoutställningen om japanskt och svenskt streetmode och Xue Mei Berg leder workshop i japansk smyckestillverkning samt visar var du hittar Japan i Stockholm. Det informeras även om språkstudier i Japan och bjuds på japanskt fika. Platsen är kafé Lava.

Program, lördag 24 november: 12-16 - Workshops
17 - Vernissage
19 - Filmvisning, "Kamikaze girls"
Kväll - Klubb på Lunacy med j-rock

Program, söndag 25 november: 12-16 - Workshops

Om Gud: Nobelpristagaren George F. Smoot

Tillsammans med John C. Mather har George F. Smoot i år tagit emot Nobelpriset i fysik. Deras forskningen handlar, mycket enkelt förklarat, om universums uppkomst.

Jag har alltid varit fascinerad av fysik, inte minst i relation till universum, och då jag själv håller på att ta en examen i (feministisk) religionsfilosofi är det på något sätt självklart att mina tankar och mitt arbete i studierna gång på gång snuddar vid detsamma som fysikernas - bara ur en lite annan synvinkel.

Många gånger är den allmänna uppfattningen att ett ämne som religionsfilosofi
1) kräver att man själv är troende/religiös, och
2) är motsatsen till, eller arbetar "emot", naturvetenskapliga ämnen

Är det något jag har lärt mig av att läsa religionsvetenskap i över 3 år, så är det att varken det ena eller det andra stämmer. Jag har också lärt mig att det tack och lov finns många naturvetare med en öppensinnad syn på trosfrågor (för är det något jag tycker är viktigt är det en öppensinnad syn på de akademiska ämnena; det är viktigt att respektera och försöka förstå tron på Gud ur en mängd olika synvinklar, liksom det är viktigt att förstå att naturvetenskapen är fantastiskt viktig).

George F. Smoot verkar vara en sådan man.

I går blev han intervjuad av SVT, och berättade att han upplever att "forskning är att utforska mysterier och se hur långt man kan komma. Med vårt experiment som nu prisbelönats visade vi att det var möjligt att utforska det tidiga universum från den första bråkdelen av en sekund. Jag har åtta obesvarade frågor på väggen, som vi måste få svar på för att alls kunna få vettiga svar på universums historia."

Programledaren går vidare och undrar vad som händer när frågorna är besvarade. När forskarna går ännu längre bakåt i tiden, hur stor är då risken att forskningen hamnar i en återvändsgränd?

"Det vet man inte om man inte försöker," svarar Smoot med ett leende. "Till slut går det bara man inte ger sig. Redan börjar några tänka på nästa gräns. Ibland tar det lång tid innan man når så långt. Vi har mystiska företeelser, t.ex. den mörka energin som får universum att utvidga sig snabbare. Eller den mörka materian utgör 95 % av universums energi; vi vet inte vad det är, vi vet bara att den finns där och att den verkar."

SVT: Ni får många frågor om religion när ni talar om de här sakerna. Tror ni själv på Gud?

Smoot: Jag förklarar att vi studerar hur det fysiska universum fungerar. Då brukar jag citera Galileo Galilei, som sade att 'vetenskapen visar oss hur himlen fungerar, religionen hur vi kommer till himlen'.

SVT: Men har ert arbete fört er närmare eller längre bort från Gud?

Smoot: Man inser att det finns en skapelse baserad på ordnade principer. Frågan är om det rakt av bara 'ska' vara så eller om Gud har skapat det så. Det får var och en bestämma. Om man lär sig något nytt kan det ändra ens framtida världsbild.

SVT: Men vad säger ni själv?

Smoot: Jag låter var och en bestämma själv. Det här gäller tro, inte en åsikt av en expert.

---

Människan har bara fem sinnen. Det som finns bortom dem kommer vi aldrig att kunna nå. Vi lär oss ständigt nya idéer om världen, nya "sanningar" (vilka kan vara både vetenskapligt baserade som trosbaserade "sanningar") som omkullkastar våra tidigare "sanningar".

Vi kan förstå och förklara det vi kan förstå och förklara - till det resterande (och att det finns något "resterande" råder det, för mig, knappast någon tvekan om) är vi trots allt utelämnade att tro något om.