Olika perspektiv

Kodamas! Kodamas! Kodamas!

Se så fina de är! Andarna som befolkar Hayao Miyazakis världar är ibland helt påhittade, ibland hämtade ur den japanska folktron. En kodama är en ande som bor i vissa träd. Om man hugger ned eller på något vis skadar ett träd som en kodama bor i antas det bringa stor olycka över den som utför handlingen.

I Miyazaki-sans film Mononoke Hime från 1997 är kodama-andarna små vita varelser vars stora huvuden har maskliknande ansikten och rasslar som skallror. Hur fina som helst! Jag är helt övertygad om att, när jag en dag stöter på en kodama, kommer att stöta på ett sådant vitt charmtroll!

Katie has stolen my heart

Jag gillar det mesta som är kawaii och gulligt. Som mången gång konstaterat i Tokyo finns det en uppsjö av ting som passar 100 procent i den miljön men som skulle te sig tämligen töntiga utanför sin kontext, i Sverige. Men vissa saker kan jag inte låta bli att köpa hur som helst, som kommer att följa med till vilket hem som helst, var i världen jag än då och då hamnar. T.ex. söta varelser skapade av Hayao Miyazaki. Som den här, här intill. Eller Kikis katt.

Eller som alla varelserna i Tonari no Totoro.

Så fantastiska!

Jag har nog aldrig fastnat för tecknade Hollywood-skapelser. Men när jag och Andreas såg Horton Hears a Who! häromdagen blev jag handlöst betuttad i "the yellow poof ball" Katie. Jag har inte den bleeekaste aning om vad det ska föreställa för något, men det spär säkerligen bara på charmen. Den här gula bollen är så söt att mitt hjärta brister. "Ååååååh!" piper jag och klappar händer per automatik så fort jag ser Katie. Jag gör det nu, bara av tanken. Titta bara!

"In my world everyone's a pony and they all eat rainbows and poop butterflies!"

Jag vill ha en alldeles egen Katie! När kommer gosedjuren?!

I Totoros värld - Svensk Miyazaki-feber råder

Det råder minst sagt Totoro-feber i Sverige. Japanska animatören, regissören och visionären Hayao Miyazakis fantastiska äventyr Tonari no Totoro (となりのトトロ, på svenska Min granne Totoro) har, 19 år efter premiären i Japan, i dagarna gått upp på svenska biografer.
Mottagandet har varit övervägande gott, för att inte tala om strålande. Ord som "magisk" och "magnifik" har använts gång på gång av de svenska filmkritikerna. I dagens DN omnämns den sagolika Totoro till och med på ledarsidan, av Karin Rebas, som skiver att "i mina ögon är 'Min granne Totoro' en av de bästa barnfilmer som någonsin har gjorts".

Rebas fortsätter: "Miyazaki skyggar inte för att skildra problem som inte försvinner, sorger man inte rår på. Men i hans filmer finns det också hopp, det finns tröst - och hur svår tillvaron än kan bli finns det alltid korta, magiska ögonblick när världen är underbar" och lyckas på två meningar fånga just det som gör Miyazakis filmkonst unik.

Totoro omnämns av tittare ofta som någon form av troll. Huruvida det är en "titel" som är passande eller ej kan diskuteras. I Japan brukar man allmänt mena att Totoro är en så kallad kami-ande som finns inom den japanska shinto-religionen.
Shinto-kamis är ofta naturens väktare och beskyddar (förknippas med) sådant som åska och vind, berg, floder, skogar och solen.
Totoro bor i skogen, invid rötterna i ett träd, och skyddar bl.a. detta enorma träd. Hemmet skulle också kunna liknas vid ett shinto shrine, med shimenawa-rep runt om och en torii framför den lilla stigen som leder upp till hans träd.

Själv har jag älskat Totoro länge, och att bo i Japan har onekligen eldat på den kärleken.


Att Totoro är populär bland både gamla och unga japaner går inte att ta miste på. Gå in i vilken leksaksaffär som helst och det kommer att finnas en hel sektion med leksaker och diverse prylar med karaktärer från filmen.
Till vårt eget hem inhandlades både ett Totoro-kramdjur och en Totoro-kylskåpsmagnet.

Totoro skyddar vår säng i Tokyo.

...och nu skyddar han (en del) av vår dvd-samling.

En kattbuss på riktigt! Japanerna, de kan.