En värld, en annan

Florence från Zimbabwe är en av de coolaste brudar jag har träffat.

Hon har betraktat mig med skeptisk uppsyn i ett par dagar, inte besvarat några leenden och tyckt att jag varit underlig som följer fotoreglen 36:1 och alltså har fyllt kamerans minneskort med ett gäng hundra bilder varje kväll. Så inser hon till slut att det kanske inte är något fel på mig och Xanthe ändå och den hårda ytan börjar tina.

Florence har en subtil humor. Jag och Xanthe är hennes white chics som inte kan dansa och hon har svårt att låta bli att tro att Xanthes fysiska tillgivenhet är något annat än lesbiska tendenser. Hon vet hur hon ska kuva en DJ att spela en annan låt med en enkel knyck på handen, hon dricker tequila som en karl och upplyser mig om att "you guys are sad" när jag och kollegorna från London leker Name that tune! på en pub i Limuru och mest känner igen (och tycker om) musiken från 1980-talet.

När Sherine tar med oss till ett vegetariskt kafé suckar hon högljutt och frågar personalen om hon får gå och köpa kyckling och lägga på sin baguette och skriver sedan med stora bokstäver "MEAT!!" på en utvärderingslapp. Jag är inte bara en white chic, jag är en "dirty vegetarian" också. När vi bestämt träff en fredag dyker hon inte upp; dagen efter berättar hon att hon "did something very stupid" som i stället fastnat med en portugisisk kille vid poolen på hotellet. "He had a cute ass."
"Oh, he so did!" fyller Agnes från Tanzania i så att vi verkligen ska förstå; hennes ögon glittrar.

När hon väl släppt in oss skrattar hon ofta. Hon kallar Xanthe för bitch och Xanthe svarar med ett "don't call me bitch, biatch!" och ännu ett skratt exploderar. "You guys are cold-hearted lizards!" utropar Florence och jag både gapar och garvar på en och samma gång.

Florence har en subtil humor. Hon bryr sig liksom inte och man får leta efter det sneda leendet i hennes mungipor. Ibland är det svårt att veta om det kanske är lite allvar bakom ändå. På ett varuhus i Nairobi ser jag henne fylla påse efter påse med vardagliga nödvändigheter, som rengöringssvampar och konserver. Minns plötsligt hur tuff hennes vardag hemma i Harare är.

I Florence hemland lever 83 procent av befolkningen på mindre än 2 dollar om dagen och bristen på mat, vatten och sanitet bidrar till den kortaste medellivslängden i världen. Samhällsklimatet är totalitärt och förtryckande. Det behövs inte tilläggas att de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Den demokratiska utvecklingen går bakåt snarare än framåt.

Men Florence vill inte prata om sådant. I stället ger hon mig fingret och ett av de där sneda leendena. Hon släpar på sina tunga påsar vars plast skär in i hennes fingrar. Vi jobbar för samma internationella hjälporganisation. Det tycker hon räcker. "Don't worry about me, white chic. Besides, we're all in this together".

"Don't get too excited: we're still a nation of bigots"

Visst är det trevligt med Obama som världens mäktigaste man. Men när Kalifornien, en av de där amerikanska staterna man ändå har lite högre tankar om, går och röstar igenom Proposition 8 med 51,9% av rösterna kan man inte bli annat än mörkrädd igen.

Häver rätten för homosexuella att gifta sig, samma lag som ni just röstat igenom?

Det är så att det gör ont i hjärtat.

Jag följde valvakan till två i natt, sedan var jag tvungen att somna... Men det första jag gjorde i morse var att sätta på TV:n för att se hur det gått. Här på kontoret är det stor lycka, kollegorna som bott i USA har t.o.m. gråtit. Vilken grej!

Det händer FÖR mycket!

BUHU, jag är så ledsen att jag missade det här :(

Lägesrapport från Japans HBT-barrikader

På tisdag 25 mars får Hallongrottan internationellt besök av aktivisten Yoshihiro Takahashi från Osaka i Japan. Han menar att den västerländska, paradisiska bilden av HBT-Japan präglad av Yaoi (bögserier av och för straighta tjejer), mode och annan queer subkultur inte alls ger någon rättvis bild av hur faktiska HBT-personer har det. T ex finns ingen lagstiftning mot diskriminering eller hatbrott och inget juridiskt sätt att registrera samkönade relationer. Inte heller finns någon nationell organisation som kämpar för HBT-personers rättigheter och många lever hela sina liv i garderoben. Yoshihiro är engagerad i den Osakabaserade HBT-aktivistgruppen QWRC och kommer att berätta om deras erfarenheter, strategier och framtidsvisioner. Därefter följer en ömsesidig frågestund och med möjlighet till internationell queerkonspiration och samarbeten över kontinenterna. Samtalet kommer att hållas på engelska. Gratis inträde och billigt fika.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men ibland händer det liksom för mycket här i Stockholm. Jag hinner inte med. Det trillar in inbjudningar till både höger och vänster till jag vet inte allt och allt som oftast måste jag tacka nej, men då och då känns det verkligen jättetråkigt att man har missat något.

En god far

Tatsuya Ando, i Tokyo-baserade välgörenhetsorganisationen Fathering Japan, har skapat ett test för att göra pappor mer intresserade av att tja, vara pappor. Underligt nog är en av frågorna vem som spelade pappan i filmen Kramer vs Kramer. Sen när har Hollywood-kunskaper någonting alls att göra med huruvida man är en bra förälder eller ej? Intentionen är god (det finns f.ö. i Japan ett växande intresse för t.ex. svensk förhållning till föräldrarskap, -ledighet o.s.v.), men frågan är hur mycket nytta det här gör.

Nordkorea vill läxa upp Japan

Enligt Japan Today har Nordkorea skickat brev till FN för att be om en utredning av hur Japan behandlar koreaner i Japan... Jag är inte alls insatt i om det är ett behov som finns (mycket möjligt?), men kan inte hjälpa att tycka att det känns aningen paradoxalt att Nordkorea 1) vänder sig till FN, 2) för att de skulle bry sig om några mänskliga rättigheter. Vad lever ni i för universum?

Japan - den 5:e fredligaste nationen

En studie, den första i sitt slag och kallad för Global Peace Index, av den internationella affärsmannen Steve Killelea i samarbete med Economist Intelligence Unit har slagit fast vilka länder i världen som är de mest fredliga. I toppen ligger:

1. Norge
2. Nya Zeeland
3. Danmark
4. Irland
5. Japan

"Japan is politically stable and measures of societal safety and security such as the level of violent crime, the likelihood of violent demonstrations and the number of homicides receive very low scores," heter det i rapporten.

Killelea tror själv att fred är ett hantverk för att lösa de stora kriserna som vår värld står inför. Japan kan därför sprida hopp och optimism till andra länder, längre ned på listan, att det finns, som Killelea uttrycker, det "(a) light at the end of the tunnel".

Rankningen baseras på 24 indikatorer, så som antal krig och inbördeskrig man slagits i, hur mycket man respekterar de mänskliga rättigheterna, hur mycket vapen man importerar och exporterar m.m., för att kunna få fram en kvantitativ mätningsmetod som gör jämförelser möjliga över tiden.

USA hamnade på plats 96 av 121. "You could argue that to some extent America is being driven down the rankings after having taken on this role of global policeman and that has actually allowed other nations, notably including Japan, to score rather better on the rankings than it otherwise would," sa Robin Bew, från Economist Intelligence Unit, på presskonferensen.

1 maj i Tokyo, Japan

För den som är intresserad av hur 1 maj-firandet gick till i Tokyo har Martin skrivit ett bra inlägg med fina bilder från aktiviteterna som pågick i Yoyogi Park igår.

Internationella Kvinnodagen

"Inom det internationella biståndet har man för länge sedan konstaterat att varje krona som satsas på kvinnors utbildning ger utdelning i form av bättre social sammanhållning, förbättrad hälsa och gynnsam ekonomisk utveckling i mottagarlandet.Det är inte så att världens kvinnor lider uteslutande för att de är fattiga. Det är snarare så att länder där kvinnor förtrycks tenderar att stanna kvar i fattigdom," skriver Ulrika Kärnborg idag, med anledning av 8 mars och internationella kvinnodagen.

Hade jag inte själv varit sängliggande hade jag aktiverat mig genom att först gå och lyssna på Tiina Rosenborgs tal i Lund, för att fram emot kvällen smita förbi antingen Smålands Nation eller Aktivitetshuset i Malmö.

Till de absolut coolaste kvinnorna i min värld hör:

Vilka är, ovanifrån: Floria Sigismondi (video- och fotokonstnär), Patricia Day (musiker), Brody Dalle (musiker), Kat von D (tatuerare), Nina Hagen (musiker), Tairrie B. (musiker, designer, författare) och Madonna (allkonstnär).

Ungdomshuset går i graven

Jag orkar inte kommentera förhandlingarna, kravallerna och rivningen av Ungdomshuset med mer än att det känns sorgligt. Det har varit en viktig knutpunkt och alternativ mötesplats. Däremot vill jag gärna citera Kajsa Ekis Ekman som under rubriken "Gravskrift över en mötesplats" lyckades sammanfatta mycket av mina egna tankar.

"Kära kamrater i Köpenhamn!

Ni som fortfarande har blod i ådrorna istället för Coca-Cola eller caffe latte... Ni som springer runt på gatorna som yra höns, berövade ert Ungdomshus.

Tack för allt.

[...] Det var ni som fick mig att förstå hur en miljö kan fungera utan ledare eller profit. Ert hus och ert folkekøkken stod alltid öppet för genomresande. Ni nöjde er inte med pastasallader på kaféer, tidsbestämda samtal präglade av konsumismens geografi, kalla nätter och ingenstans att gå. Ni ville ha något mer.

Ni attackerar grävskoporna ert hus. Nu besprutas ni. Nu strömmar polisen till från hela Danmark. Nu har ni förvandlats från aktivister till 'huliganer' på en dag.

Bland dem som fördömer er nu finns en hel del som kommer att uppmärksamma internationella kvinnodagen på torsdag. De vet nog inte att det var just här, i detta hus, som dagen kom till för 97 år sedan. De över hundra kvinnorna från sjutton länder och ert hus, som då var Folkets Hus, stod öppet för dem.

Vi har tyvärr inte blivit virtuella människor sedan dess och vi behöver fortfarande mötesplatser. Om det berättar Digt för Ungdomshuset. Hur ett hus kan betyda liv. Och att när man drar i gång någon aktivitet som inte involverar konsumtion slutar det ofta med att man får tårgas i ögonen."

Alla Hjärtans Dag

Park Hyatt.

Jag tror inte att det är speciellt svårt att vara cynisk gentemot en dag som Alla Hjärtans Dag. "It's only a Hallmark-holiday". Men, kärlek är fint, så låt oss ändå ägna dagen lite uppmärksamhet.

Att äta ute på Alla Hjärtans Dag är förstås poppis.

I en stad som Tokyo öppnas fantastiska möjligheter för detta. Japans huvudstad har den allra största koncentrationen av restauranger och barer av alla världens storstäder, med sina 200 000 dito. De flesta försök att skriva bra guider med restaurangtips behövs uppdateras redan innan de har gått i tryck.

En del klassiker finns naturligtvis kvar. Mitt eget tips är månne inte det mest fantasifulla, men jag kan nästan garantera ett av de mest minnesvärda: att äta, eller bara dricka, i någon av restaurangerna och barerna uppe i Park Hyatt i Shinjuku. Kanske kan man få bättre mat och kanske kan man få billigare drinkar, men det är trots allt inte det man betalar för när man går dit. Det är helheten: ingen utsikt är så hänförande, ingen personal så dedikerad, ingen stämning så skön.

På tal om Alla Hjärtans Dag så fick den japanske socialministern Hakuo Yanagisawa i dag en stor chokladpresent med hälsningen "I love you if you quit gracefully".

Varför? Jo, den käre socialministern har gjort ett par kontroversiella uttalanden där han bl.a. beskrivit kvinnor som "birth-giving machines".

Den hjärtformade presenten kom från organisationen Peace Boat och hade tagit inte mindre än två dagar att göra. Chokladen var 30 cm bred, 50 cm lång och vägde ungefär 3,5 kilo - m.a.o. ungefär vad ett nyfött barn gör. 20 av kvinnorna från organisationen som just nu har små barn överlämnade den, och meddelade samtidigt att "we declare along with the chocolate, resign as early as possible".

Kanske ett alldeles utmärkt exempel på ett land som å ena sidan har en genusproblematik som inte kommit så långt och å andra sidan har ett folk som är fantastiskt vänligt, väluppfostrat och ödmjukt.