Som på månen

Mono Lake är för övrigt, liksom så mycket annat i Kalifornien, helt obegripligt vacker och ser inte ut som någonting som riktigt hör hemma på den här jorden.
"Unearthly gorgeous" som amerikanerna själva uttrycker det.

Saker att se

De viktorianska husen vid Alamo Square är karakteristiska för San Francisco. De kallas för The Painted Ladies, eller det lite mindre charmiga Postcard Row.

Det är dags att inhandla När & Fjärrans vinternummer. (Vilket får mig att tänka på det där gamla kinesiska ordspråket, att man ska välja ett jobb man älskar så att man slipper arbeta en enda dag i sitt liv. Och vilket privilegium det är!)

Hur som helst, till det numret har jag skrivit två artiklar. Dels bjuds det på drinkar bland molnen när jag listar sju av världens mest spektakulära skybarer, i Stockholm, London, Bangkok, Oslo, New York, Singapore och Tokyo.

Ni kan också hänga med mig till en personlig favorit, den maxade stadsdelen Odaiba i Tokyo.

Trevlig läsning i vintermörkret!

Tips på hemsidor

För information om i stort sett allting i Kalifornien har CA.gov, den statliga hemsidan, visat sig vara ovärderlig. Det är ett simpelt men hett tips till andra resenärer.

Motsvarande för Tokyo-resenären måste vara Tokyo Metropolitan Guide, eller Japan Guide. Inte för att jag använt mig av det direkt mycket, men det kan vara en bra början.

Nästa år

Jobbresorna blir fler och fler. Kommunikationsutbildningar i Aten och Bangkok och projektbesök i Tanzania finns med i planeringen för 2009.

Inte för att det lär se ut ett dugg som på bilden, även om den råkar föreställa frivilligorganisationen Seacologys bosättningar på ön Chumbe utanför Tanzanias kust (projektet jag ska besöka ligger på ön Mafia). Seacology arbetar för att bevara miljön och ursprungskulturer på öar runt om i världen som sedan 2007 även bjuder in allmänheten för rundresor i deras projektområden.

Intresserad av att besöka Seacology? Läs mer här.

Utanför San Francisco

Om man ska börja köra söderut från San Francisco, säg runt 15-tiden, är det någon som har förslag på var man skulle kunna stanna och övernatta? Vi har fyra dagar på oss att köra ned till Los Angeles (en tur som i ett svep tar cirka åtta timmar) så det behöver absolut inte vara en lång bit från San Francisco. Vi tänker Santa Cruz. Någon som har erfarenhet?

Los Angeles - stor stad

Det så kallade "LA money shot", det vill säga downtown sett från Mulholland Drive, är ett av de vanligaste vykortsmotiven från Los Angeles.

Los Angeles är, med sina 14 730 000 invånare, världens 13:e största stad enligt de beräkningar som gjorts 2008 (Tokyo är störst - där bor det 34 400 000 människor...). Trots att jag bott i Tokyo får jag nästan svindel när jag ser LAs enorma, oändliga vyer. Wow. Jag älskar storstäder, hjärtat börjar hoppa över slag och jag blir alldeles uppspelt bara av tanken.

Sydvästra Los Angeles sett från Mount Wilson. Dit kommer man genom att köra Crest Highway (SR-2), något som finns med på vår inte så lilla "måste"-lista.

Matnyttiga tips

Med jämna mellanrum får jag mail från människor som är på väg till Japan och vill ha tips på olika saker. Ofta inser jag att det är sådant som helt saknas i bloggen, här blir jag lätt egocentrerad och skriver om sådant som kanske är kul att läsa om men sällan är av substans för någon annan än mig.
Kan ni inte ställa en massa frågor? Jag kan skriva upp svaren här och på så vis göra dem lättillgängliga för alla hela tiden. För vad undrar man egentligen om Japan och Tokyo när man ska åka dit? Det glömmer man visst när man har egen erfarenhet...

Barhäng

Jag ska inte skriva särskilt mycket om det här eftersom jag antagligen ska skriva en artikelserie om det. Men något av det bästa jag vet är att upptäcka nya, coola barer med en lyxig och utförlig drinklista.

Inte särskilt förvånande hittade vi både den ena och den andra coola drinkbaren i Paris. Naturligtvis går det att äta mat på många av ställena också, men som vegetarian i en stad som har näsan i vädret p.g.a. djurplågerirätter som foie gras, är det verkligen inte alltid så lätt att hitta något som passar på de mer flådiga menyerna.

Alkoholen däremot, den rinner gärna ner i strupen. Några av fynden i nattens Paris finns det en titt på här, bilder som tyvärr inte alls gör stämningen på plats rättvisa: Toi Restaurant (27 Rue du Colisée), Kong Bar & Restaurant (1 Rue du Pont Neuf - där man om inte annat kan låtsas att man är Carrie i Sex & the City som intog ett berömt glas vitt här) och Music Hall Champs-Élysées (63 Avenue Franklin D. Roosevelt).

För närvarande tillbaka i Stockholm är jag ändå ganska nöjd. Även om jag gärna upptäcker barer på resande fot går det förstås även bra på hemmaplan - vilket kan argumenteras för vara ännu bättre m.t.p. att du antagligen kommer att ha möjlighet att besöka det schyssta hänget betydligt mer än något i, låt säga, Bangkok eller Las Vegas.
I Stockholm finns ett par riktigt bra drinkbarer. Tiki Room (Birkagatan 10) kvalar in i toppen. Pontus! (Brunnsgatan 1) har vi hängt en hel del på och jag vet att det är fånigt, men jag gillar att det känns som ett hak Christian och Sean i Nip/Tuck skulle kunna hittas på, det ligger någon slags glassig, tropisk Miami-känsla över stället. Jag har länge planerat att besöka Inferno (Drottninggatan 85) och champagnedrinkarna på Restaurangen (Oxtorgsgatan 14) lockar väldigt mycket. Favoriten är Vampire Lounge (Östgötagatan 41) dit vi går ikväll för att sippa Blackberry Amour innan det är dags för Henry Rollins på Rival. Och på fredag blir det drinkar på nyöppnade, hypade Och himlen därtill (Götgatan 76) med sitt exeptionella läge högst upp i Skatteskrapan. Jag fullkomligt älskar barer på hög höjd med utsikt över glittrande städer och Niklas Ahlbom lovar att "det känns inte ens som Stockholm" där uppe i skyn. Det kommer vi väl att märka på fredag, men oavsett om det stämmer eller ej lär det vara en av de bättre platserna i stan där man åtminstone, på trovärdigt vis, kan låtsas att livet i Sverige är glamoröst.

Ovan: Toi Restaurant

Ovan: Kong Bar & Restaurant

Ovan: Music Hall Champs-Élysées

Londontips

I Travelstarts blogg kan man läsa mina tips till ett par London-restauranger och hur man kan spendera en gratis lördag i Tokyo. Texterna är ursprunligen publicerad i Travelstarts kundmagasin The Global Citizen, men för er som inte läst den finns det alltså nu även tillgänglig via nätet. Smaklig spis!

Ett sms från NYC

Det kom ett sms från min chefredaktör på Zero.

"Hallå Linda! Är i NYC East Village. Är på Pyramid nu och gör din guide. Så bra, har till och med träffat Jimmy :). Hörs snart. Petter."

Det är alltid roligt att få positiv respons på vad man skrivit, men extra roligt när den kommer i den här formen. Att det man skrivit faktiskt fyller sin funktion, att en guide kan användas och uppskattas. Extra tack därför också till alla som fortsätter påpeka hur bra mina Tokyo-guiderna på BP är. Det värmer mitt stressade hjärta!


Jimmy = Jimmy Webb, som jobbat i klädaffären Trash & Vaudeville i East Village sedan 1970-talet och gärna kläcker ur sig "I love tiiiight, that's rock n roll!".

Flygbiljetter

Jag och mannen håller på att planera vårt Japan-boende. Jag känner att jag har mycket koll på det där med flygbiljetter och what not, men antar att ni är många där ute som sitter på minst lika mycket matnyttig information... Någon som har tips på hur man hittar billigast biljetter till ett resmål? Hur brukar ni gå till väga och i hur god tid brukar ni vara ute?
Jag måste erkänna, att bara att vara på väg till Tokyo igen (även om det inte är imorgon direkt) gör att livet känns... enklare. Ovanpå det hade jag en bra och rolig ölkväll med Dyngan-Simeon igår och diskuterade framtida skrivjobb ihop och en god vän som tycker lite synd om mig och min för närvarande katastrofala ekonomi vill kanske bjuda med mig till London för att jag inte helt ska deppa ihop den här hösten. Hurra för vänner och framtidsplaner, vad skulle man göra dem/-t förutan?

Venedig

Jag åker till Venedig om en vecka. Någon som har tips? Kommentera eller maila i.s.f.

Det japanska året

Fortsätter med den matnyttiga informationen. För er som planerar Japan-resor kan lite insyn i hur det japanska året se ut säkert vara skönt att ha. En annan har ju hamnat i Singapore precis under den värsta regnveckan på hela året p.g.a. dålig planering. Vad jag minns? Tja, vattenpölar till anklarna, genomvåta kläder och iskalla köpcentrum (att vara genomvåt och vistas i AC är ingen bra kombination).
Som sagt, en artikel på BP om det japanska året finns att läsa fr.o.m. nu.

The Space Cowboy

Det finns naturligtvis mycket att berätta om/tipsa om från resan i Dublin. Vädret har inte alltid varit lyckat, men jag har haft det fantastiskt roligt och känner mig glad och tacksam för alla nya och gamla vänner jag har träffat. Tack också för alla tips som trillat in på diverse vis!

Under helgen har det varit Street Performance World Championships i Dublin. I Merrion Square Park har världens bästa street performance artister samlats och uppvisat sina otroliga konststycken. På fredag- och lördagväll ägde även Jesters Ball rum på slottsgården inuti Dublin Castle, där de 12 finalisterna uppträdde i varsin fantastisk show (6 stycken per kväll). Det finns givetvis mycket att berätta om, men jag tänker hålla mig till det som fascinerade mig mest: sideshow- och freakshow-artisten The Space Cowboy.


Den lilla (och unga, bara 29 år gammal) killen från Australien fullkomligt blew me away med vad han kunde. Sedan han var 8 år har han tränat sig och uppträtt i Byron Bay och förfinat sina konststycken till att bli en av världens mest chockerande och fascinerande performance-artister. Han kallas för "the freakshow wonder", "the pain proof wonder", "the man with the iron stomach" och "one of the world's most bizarre human curiosities" - och i en unik kombination av psykologi, tankemanipulation och -läsning och extrema kroppsmodifikationer och -konster är han garanterat inte någonting för alla, men hans briljans inom sitt område är svår att låta bli att beundra.

Idag är han världens mest extrema svärdslukare (när jag såg honom uppträda svalde han en ballong och smällde den med ett svärd inuti sig själv - och det är långt ifrån det "värsta" han har gjort), känd för att jonglera med motorsågar med en huva för ansiktet sittande på en 3 meter hög enhjuling, att hänga upp sig på krockar direkt från huden i ryggen, att lyfta tunga saker genom fiskekrokar fästa i ögonlocken, att genomföra heliga ritualer med smärta inblandat och andra otroliga fakirkonster. Som sagt: ofta extremt och kanske inte något för alla. Men The Space Cowboy har ett välförtjänt gott rykte som bland annat under hela 1,5 år fått honom att uppträda på ett natt efter natt utsålt Sydney Opera House.


The Space Cowboy är en av fyra medlemmar i The Happy Sideshow, där han tillsammans med Shep Huntley, Captain Frodo och Tiger Lil har omdanat termen "torture for fun".

Det var emellertid inte smärtkonsterna, utan sinneskonsterna som ursprungligen satte den unika cowboyen på världens performance-karta. Redan från barnsben bad han främmande människor att tänka på något särskilt som han sedan med en skrämmande exakthet lyckades tyda. Genom åren har han utvecklat sin teknik till att böja bestick med tanken, ofta inför vetenskapliga team och läkare för att försöka förklara hur det hela går till. The Space Cowboy själv förklarar att han genom långa perioder av isolering, meditation och självhypnos lärt sig att kontrollera sin kropp och sitt sinne på ett sätt som de flesta människor aldrig någonsin skulle klara av. Idag har han makt över de fysiska och psykiska delar av sig själv som vanligtvis är bortom sådan, utan nervtrådar, och kan t.ex. höja och sänka sin puls på eget bevåg (och t.o.m. få den att stanna) och höja och sänka sin kroppstemperatur på bara ett par sekunder.

Oavsett förlaring är jag själv fullständigt fascinerad av mannen. Och när han under mörkblå kvällsskyar i lördags stod på en scen i Dublin Castle, nästan lite blyg och med stort mått av humor och charm, och svalde ett 72 centimeter långt svärd bara med hjälp av sina egna inre muskler drog jag häftigt efter andan, utbrast i samma våldsamma applåd och hurra-rop som resten av den stora publiken och hoppas att jag får se honom uppträda snart igen.

Okinawa - Japans tropiska ö

Idag har jag, för första gången på länge, verkligen fantiserat om semester. Om ledighet. Om sol, sand, kall öl, middag och levande ljus på stranden och turkost hav så långt ögat kan nå. Det blir väl så då man sitter med sina SPSS-dokument och Excel-filer hela, långa dagen så att ögonen till slut går i kors. Höjdpunkten var jobbet med en alternativ-guide till New Yorks East Village (en av mina hjärteplatser på den här planeten), men självklart blev det mest det där SPSS (statistikprogram för er som inte känner till det). När jag tänker på semester så tänker jag på Okinawa.

Kanske känner ni till henne, Japans sydligaste prefecture med 41 bebodda och 16 obebodda öar, som ligger utströdda mellan södra Kyushu och norra Taiwan. Okinawa-hontō (eller Okinawa Island) är den största och mest välbesökta ön, där även den administrativa huvudstaden Naha ligger.

Eventuellt är det, det avlägsna, läget som gör att inte många utländska turister som besöker Japan tar sig så långt söderut. Däremot är ön ett väldigt populärt resmål bland japanerna själva eftersom Okinawa har Japans enda subtropiska klimat med temperaturer på minst 15 grader året om. Mars-april respektive november-december anses vara de bästa månaderna klimatmässigt och därför också för resor dit.

Kulturen på Okinawa skiljer sig ganska mycket från resten av Japan, och öborna kallar sig själva snarare för "uminchu", "havets människor", än för japaner. Den mest kända kulturexporten torde vara kampsporten karate, men från Okinawa härstammar också en alldeles säregen musik, liksom ett eget kök och till stor del också ett eget språk.


Just nu hade jag inte haft det lilla minsta emot att ligga på någon av Okinawas vita sandstränder. För tillfället håller förvisso öarna på att regna bort lika mycket som resten av Japan (bildligt talat åtminstone, det är som sagt regnperiod), men sen...

Join the party!

Nu är äntligen festivalsommaren snart igång, enligt mig en av de bästa tiderna på året. Jag satte själv min fot på Roskildefestivalens mark 1998. Den danska giganten har allt sedan dess tillhört mina favoriter, men jag har lagt till besök på svenska Arvikafestivalen och Hultsfredsfestivalen samt tyska The VooV Experience och Wave Gotik Treffen sedan dess. Tröttnar gör jag nog aldrig. Tält är ingen favorit, men sol, doften av öl och gräs, nya och gamla vänner, favoritmusik och fest till tidiga morgontimmarna, det tycker jag fortfarande är något av det mest underhållande som finns!

För den som vill njuta av festivaler på andra håll i världen än norra Europa rekommenderas The Rough Guide to the World's Best Festivals: World Party Guide 2007. Människor från alla jordens hörn vet sannerligen hur man festar och vill man göra det med mycket kulör och variation är det lika bra att sätta igång och testa allt från karnevalen i Rio till Burning Man till oktoberfesterna i Brehmen.
Har du inte tillgång till boken, är hemsidan bra uppdaterad och onekligen en lockelse i sig. Eller vad sägs om att åka till Boi Bumba i Brasilien eller Festival of World Sacred Music i Marocko? Det, och så otroligt mycket mer, händer nu i juni.

Världen är bra härlig och festen har bara börjat!

Stockholmstips

På sistone har det mesta av mitt skrivande fokuserats på diverse guider över Tokyo och New York. Jag tycker därför att det ligger lite på sin plats att tipsa om ett par favorithäng i en annan f.d. hemstad: Stockholm.


TIKI ROOM
Exotiska drinkar serverade i voodoo-skallar och polynesisk miljö med häftig 50-talsdoftande interiör.
Hitta dit: Birkagatan 10, Vasastan

VAMPIRE LOUNGE
Kanske ett Stockholms svar på Ginza-baserade och fantastiska Vampire Café. Den skräckfilmsinspirerade och mycket ambitiösa inredningen tillhör det mest fabulösa jag har sett – t.o.m. i jämförelse med utlandet. Missa för guds skull inte toaletterna!
Hitta dit: Östgötagatan 41, Södermalm


SIVLETTO
Ofta kallad för en ”ultimat rockabillyhimmel” – och tja, det är väl så nära sanningen man kan komma. Sivletto har allt för att du ska kunna färdas tillbaka till världens coolaste 50-tal.
Hitta dit: Malmgårdsvägen 16-18, Södermalm

HOOTCHY KOOTCHY CLUB
”More-is-more-midnight-cabaret-klubb-pin-up-orm-peep-show-korsett-rocka-billy-stripp-gender-bender-extravaganza!” En sagolik bit burlesk dekadens mitt i Stockholmsnatten kunde knappast beskrivas bättre. För den som inte kan få nog av festen på London-klubbar som Torture Garden eller Tokyo-baserade The Gate.
Hitta dit: Kägelbanan, Mosebacke Torg 1-3, Södermalm

SJÄTTE TUNNAN
Med så stor nördvarning att motsatsen uppstår. Under låga stenvalv dricker du mjöd ur något som ser ut som en blomkruka, lyssnar på medeltida musik, tittar på gyckel och fascineras av ett mode som du i din moderna enfaldighet trodde dött ut för x antal hundra år sedan.
Hitta dit: Stora Nygatan 43, Gamla Stan

Jag är förstås också mycket förtjust i häng som Carmen, Pet Sounds Bar, Gula Villan på Frescati (ja, faktiskt, nätterna bakom baren och efterfester med dans på borden tillhör de roligaste jag haft i Stockholm) och många andra. Men sen när kan man klämma in alla sina tips bland sina tips? ;)

Breeze of Tokyo - Tips för utekväll i Ginza

Från och med måndag (30 april) kommer ni visserligen att kunna börja läsa mina stadsdelsporträtt över Tokyos 12 (!) viktigaste stadsdelar i innerstaden och då få än det ena och än det andra tipset på allt från shopping till restauranger – men jag kan inte låta bli att ge er ett litet förhandstips.

Har ni vägarna förbi Tokyo och vill gå på en spektakulär restaurang som inte är högst upp i Shinjuku Park Tower (d.v.s. det älskade Park Hyatt) är Breeze of Tokyo, 〜丸ビル〜, i Marunouchi Building i Ginza ett definitivt gott alternativ. Maten i sig och vad den kostar känns faktiskt sekundär, för på 36:e våningen är vyn helt enkelt andetagande.
Eller vad säger ni?

Snälla japaner och coola New Yorkers

Det är mycket artikelskrivande för min del just nu - så mycket att jag knappt hinner med det jag borde fokusera mest på, d.v.s. mitt examensarbete på universitetet. Nåväl. Skrivandet har alltid legat mig närmst om hjärtat så jag är oerhört tacksam att till viss del kunna livnära mig på det.
Ännu en har publicerats på BP: "Den japanska vänligheten". Klicka för att läsa!

Idag fick jag också i uppdrag att skriva en artikel om New York med fokus på musik- och klubbscen, vilket känns både motiverande och spännande. Ansvarige utgivaren på tidningen bad mig bland annat att luska ut om det fanns några kändisägda coola ställen på nedre Manhattan, typ East Village. Jo, en del känner jag till - men knappast alla. Om någon läsare har tips tar jag tacksamt emot dem: skriv en kommentar eller maila.