Att göra japanska saker

Det finns mången "japanska saker" man "ska" testa när man är i Japan. Som t.ex. att bada onsen (vilket jag aldrig gjort; Andreas passade däremot på under vår semester till Kyoto), bo på ryokan (det har jag däremot gjort och rekommenderar varmt) eller se en sumo-match (det har jag inte heller gjort men fått höra ska vara superkul).

Något annat är att dricka varm saké. Det testade vi för första gången i Shibuya i helgen. Kanske var det för att det bara kostade ¥400 för ett ganska stort krus, men det var faktiskt inte speciellt gott (ett billigt rött vin smakar ju ofta mest jäst, medan ett i 70-kronorsklassen och (förstås) uppåt kan vara himmelskt - jag antar att det kan vara precis likadant med saké). Mot slutet fick vi verkligen tvinga i oss det och den distinkta smaken satt kvar i halsen långt efter att vi sköljt ned det med en Sapporo-öl. Nåja, nu är det i.a.f. gjort!

Kampai! Och botten upp...

Allt med Japan kan ju inte vara jättebra och hur som helst tillhör vi nog en väldigt liten procent av gaijiner som verkligen gillar både nattō (jästa sojabönor) och kall ocha (grönt te).

Middag på dårhuset

En av otaliga schyssta grejer med Tokyo är de oändliga möjligheterna att barhoppa. Jag älskar att barhoppa! Allra bäst är det när man kan temabarhoppa. Jag upprepar mig, men vi kan bara konstatera om och om igen hur underbart det är att vara i en stad där klubbandet inte behöver vara centralt för en galen utekväll: restaurangerna och barerna räcker mer än gott och väl för det.

Ställen som Vampire Café och Alice har jag redan skrivit om och för ett par dagar sedan hamnade vi på Alcatraz ER - Shibuya Medical Prison i Dogenzaka. Förutom faktumet att Alcatraz ER serverar riktigt schysst izakaya-käk som passar utmärkt till och med för oss vegetarianer (ok, pastagratängen med ost och svamp är kanske inte direkt hederligt izakaya-käk, men supergott! Vi beställde in över tio rätter, det fanns så himla mycket gott!) får stället pluspoäng för att:

- Personalen är klädd som sjuksköterskor och -skötare, fängelsevakter och mentalpatienter.


- För att man äter i ett bårhus, bakom galler eller i ett röntgenrum. Vi satt inlåsta bakom galler. En del av maten är även något experimentel, som t.ex. ostbrickan med fem ostar varav en okänd av dem är löjligt starkt kryddad. Du får helt enkelt hoppas att det inte är du som råkar stoppa den i munnen. Bu, det var förstås jag som fick den. Det råkade även vara något av det första jag stoppade i munnen under middagen och jag blev lite nojig att mina smaklökar skulle vara förstörda för allt annat gott, men tack och lov var det inte så illa: det var bara inte gott. Men roligt. Du kan även äta andra rätter som är formade som könsorgan, hjärnor och annat tokigt.


- Dricka drinkar som serveras i t.ex. nappflaskor, provrör och ett håligt dockhuvud (den heter "Brain Damage"). Andra drinkar måste blandas av dig själv med en batteridriven dildo till hjälpmedel. Det råkade naturligtvis Andreas ut för.

- För att du, beroende på om du ser det som tur eller otur, bokstavligt talat kan hamna mitt i ett dårhus när du som lugnast sitter och smaskar på din sjukhusmat. Ljuset släcks ned och så utspelas ett högljutt fängelsedrama med galna doktorer i clownmasker, ännu mer dårhuspatienter och kidnappning av middagsgäster som blir satta i rullstol och utsatta för mer eller mindre förnedrande "experiment".

Vi slapp vara med, men var förstås tvugna att krypa ut ur vår fängelsecell och titta på när en stackars japansk kille fick en jättespruta i rumpan av personalen.

Esui-san och jag med menyerna.

"Kampai!" Personalen ville gärna vara med på dricka öl-bild.

Drinken som kommer i en nappflaska var mycket god, intygade Esui-san.

Efterrätten kastade vi oss över: cheese cake och grönt te-glass med mynta.

Vill du också gå och käka och dricka i dårhuset? Hitta till:
Alcatraz ER - Shibuya Medical Prison
Harvest Building 2F
2-13-5 Dogenzaka
Shibuya-ku, Tokyo
Telefon: (03) 377 071 00

En glimt av söndag i Tokyo

Andreas (som gör en Glenn Hysén) och Esui-san i Shibuya.

Det är skillnad på fotograf och fotograf

Och jag är då rakt ingen. Det tycker jag däremot att Christine Ritshoff är som lyckades fånga gårdagen otroligt mycket bättre än vad jag gjorde. Titta bara!

"Bic Bic Bic Bic Bic Camera!"

Jag gillar det! På Bic Camera i Shibuya finns det på andra våningen videokameror, digitalkameror, kamerafilm, framkallningsservice och - tada! - sprit! Jag väntar på den dagen jag kan gå in på Elgiganten på Kungsgatan och botanisera bland vinflaskorna.

En kamera och en flaska rött, tack!

Semlor?

Visst ser det lite ut som semlor? De här bakelserna såg vi på kaféet Coffee Iland (sic!) Gooz Coffee i Shibuya som för övrigt känns lite som en favorit. Det är self service, vilket gör att det är ganska rejält mycket billigare (¥136 för en stor kaffe med sojamjölk!) än många av de andra kafékedjorna á la Starbucks och Tully's Coffee som finns i Tokyo. Det ger däremot Andreas mer beslutsångest än vanligt att ha typ femton olika svart kaffe-sorter att välja mellan.

"Summertime and living is easy"

Palla det, i fredags var det så varmt att mina plastarmband smälte. Smälte. Jag upptäckte plötsligt att jag var alldeles svart om handlederna och insåg att armbanden var alldeles kladdiga och uppluckrade. Kul där. Det har mycket riktigt varit väldigt, väldigt varmt de senaste dagarna. Det är den berömda asiatiska väggen som man går in i så fort man är ute. Även på kvällen, långt efter att solen gått ned, är det runt 27-28 grader och extremt fuktigt. Visserligen inte alls lika olidligt som det kan vara mitt på dagen, men dock. Vi dricker enorma mängder vatten och grönt te och pallar i princip inte äta något.

Vi spenderade ändå hela fredagen i Shibuya och Harajuku. Det är förstås en enorm fördel att känna till stan så pass bra som vi gör för att slippa ödsla tid på att läsa guideböcker och kartor för att ta sig runt, men jag har verkligen underskattat avstånden. Jag måste ha glömt. Det tar sin lilla tid att ta sig från punkt A till punkt B (särskilt när det är mycket folk ute i rörelse så att det är svårt att cykla, vilket det i princip är nio av tio gånger, oavsett tid på dygnet). Men även att bara vara i samma stadsdel kräver en hel del. Det enorma överflödet av allt allt allt som pockar på uppmärksamheten - hur ska vi någonsin hinna allt vi vill göra i den här enorma jätte till stad?

När hettan tar ut sin rätt funkar det finfint med iskaffe.

Vår granne på Starbucks uteservering i Harajuku var den här lilla bedårande varelsen. Jag vet förstås inte, men jag får ofta en känsla av att många japaner inte uppfostrar sina hundar särskilt mycket, det är mer något av en accessoar att ha en hund i handväskan. Eller så är det jag som har sett för många avsnitt av The Dog Whisperer som inte kan hjälpa att reagera när hundarna drar sina hussar och mattar snarare än tvärtom.

Maria satt på Starbucks och jobbade, men vi damp ned i ett par timmar för att hålla henne sällskap. Det vankades Vice-fest (för det lösa folket som inte vet: Vice som i tidningen Vice, alltså) på UNIT i Daykanyama, men vi skulle först till Shinjuku.

Till Shinjuku för att ta en eller tio drinkar på The Peak Bar på Park Hyatt. Lika magiskt som alltid! Jag hade nästan glömt hur det kändes att sitta där uppe i skyn, att se staden utanför likt ett överväldigande, närmast ogripbart föremål av hjärtslitande skönhet. Man blir alldeles stum och de första fem minuterna tror jag inte att jag och Andreas växlade två ord ens, bara stirrade ut genom de enorma fönstren. Världens bästa stad kräver tystnad.

The Peak Bar är minst lika bra som New York Bar, tycker jag. Plus att man slipper table charge på ¥2 000 vilket förstås är välkommet. Till alla som har fått för sig att Tokyo är en dyr stad ska det sägas att en (tapp)öl av japansk härkomst på The Peak Bar inte kostar mer än ungefär 67 kronor. Med tanke på att du sitter i en helt fantastisk femstjärnig miljö med redan omnämnda utsikt för fötterna kan det knappast påstås vara dyrt. Tvärtom. Jämför bara med en flasköl på nattklubben Patricia i Stockholm som går loss på 52 kronor. Det är ju löjligt.

Undret som är Tokyo strör ut sina urbana skatter så långt ögat kan nå, och ger den tveklösa insikten om att staden bildar en av de ståtligaste metropolitiska kulisser som finns till mänskligt beskådande. Vyn är svindlande fenomenal.

Nej, mycket bättre kan det inte bli. Men vi har ett gäng andra skybarer här i stan som vi också planerar att gå på inom kort, bl.a. Mado Lounge (52:a våningen i Roppongi), Breeze of Ginza (36:e våningen i Ginza med utsikt över Tokyo Bay!) och Legato (15:e våningen på höglänta Dogenzaka).

Efter två öl på Park Hyatt kände vi inte riktigt för klubb á la Vice. Vi ville fortsätta vårt barhängande och bestämde oss för att åka "hem" till Ebisu. Det är människor överallt i Tokyo, det är så mycket puls och liv att det t.o.m. är ett nöje att åka tunnelbana mitt i natten. Som ovan ser det ut här på en perrong vid 23:30: ett hav av människor som ständigt utökas av nytillströmmande.

Vi dök in på Luxis Aqua Bar & Restaurant i Ebisu. Namnet är inte engrish, utan ett sammanslag av orden "luxury" och "oasis" och det är verkligen vad det är! Flera våningar, gigantiska akvarium från golv till tak, röd sammet, kandelabrar, grymma bartenders, ett komplett svart ladies room.. Urläckert och en riktig Linda-och-Andreas-bar. Och återigen, inte särskilt dyrt. Vi drack drinkar för si så där 40 kronor. Maten var inte mycket dyrare, men den återkommer vi till en annan dag.

All in all, en fantastiskt bra fredag!

Tokyo intar Stocholm

"The sentimental dream of the Tokyo night..."

Jo tack, det vet man ju hur det känns... Tokyonatten är den bästa natten. För alla er som befinner er i Stockholm men hellre skulle vilja vara just där finns det kanske ett litet botemedel mot abstinensen. Den 2a juli slås portarna för Klubb Shibuya upp på Helenes Krog (f.d. Tivoli) på Mariatorget i Stockholm. Det kommer att spelas j-pop, j-rock och eurobeat och specialinbjudna gästerna D'EspairsRay (som väl enklast kan förklaras som ett japanskt rockband inom visual kei-genren) kommer att vara på plats för "meat and greet". För den som är ett fan eller helt enkelt bara vill se otroligt vackert stylade unga japanska män rekommenderas det att ta sig till Klubb Shibuya. Att dricka ett par Asahi och dansa till vargtimmen förtrollar dig givetvis inte till Tokyo - men kanske nästan.

Japanskt mode i juni á la EGG

Yay, EGG summer-special för juni!

Är jag trött på galsen? Tja, en aning kanske. Man orkar faktiskt inte vara så himla söt och gullig och... piffig hela tiden.

Men fascinerad? Alltid.

Nu: mycket, mycket välbehövlig sömn.

Japanskt vårmode - Shibuya, here we come!

Det börjar bli dags igen, mina vänner. För lite japanskt vårmode.
Solen strålar och garderoben ändrar färg, form och innehåll (förhoppningsvis inte bara nykonsumerat sådant...). De japanska gatorna svämmar alltid över av hippt klädda män och kvinnor, men precis som överallt i världen styrs kläderna delvis av säsong. Om man nu kan tala om säsonger i Tokyo, det känns som om trender kommer och går varannan dag ibland...
Klicka på bilerna från EGG för att se dem större och inspireras!

Vintermode för Shibuya-gals

Jag slutar aldrig fascineras för det japanska ungdomsmodet och njuter av inspirationen jag får från unika kläd- och stilkombinationer, frisyrer och skor.

Mode har alltid intresserat mig, men den makt de unga kvinnorna i Japan har saknar motstycke. Deras inflytande sträcker sig inte nämnvärt utanför Asien (och för den delen inte över hela världsdelen heller), men i Japan och länder som Taiwan och Thailand drömmer många tonåringar om att få vara en gal eller guy som hänger på Shibuyas gator och sätter trender.

Det är inte sällan det är tjejerna på gatorna som direkt styr utbudet och inte tvärtom. Många hittar på helt egna kläder och stilar, vilka sedan affärerna och butikerna snappar upp och börjar producera. De mest inflytelserika tjejerna med mest uppmärksammad street style får inte sällan bra jobb som inköpschefer eller modeller. Unga japanskor tillhör världens mest köpstarka grupp, i vilken många kan lägga upp till så mycket som 80-90 % av sin lön på shopping...

Jag tycker inte att det är föredömligt - men det är fascinerande.

Nampa! - Den japanska konsten att ragga

Patrick Macias, expert på japansk otaku-kultur, har läst en intressant undersökning i den japanska ungdomstidningen för män, Men's Knuckle.

I Japan finns någonting som kallas för nampa. Macias beskriver företeelsen med orden "the Japanese art of bothering women with borderline sexual harassment in the street in the hopes of scoring with them".

Huruvida japanerna själva uppfattar nampa som sexuella trakasserier eller om det är en västerländsk tolkning av fenomenet kan jag inte svara på - men vad Men's Knuckle har gjort, är att samla 500 s.k. knuckle-killar och knuckle-tjejer och frågat ut dem om diverse Shibuya-orienterade nampa-tips och tricks.

Resultatet av undersökningen ser ut som följer:

Gals

Do you put up with being nampa’d when it happens to you?

Yes 59%

No 36%

It’s ok with it as long as I don’t have a boyfriend 5%

Have you ever slept with a guy who nampa’d you on the same day? Be honest!

No 81%

Yes 16%

Not “all the way” if you know what I mean (we do!) 3%

What do you look for in a guy who tries to nampa you?

1. Looks

2. Sense of humor

3. Oshare (stylish)

4. Money

5. Car

6. Guts (balls)

What turns you off in a guy who tried to nampa you?

1. Unattractive apperance 34%

2. Too persistent 24%

3. Dasai (uncool)

4. Seems to be a little too good at it (i.e. serial playboy) 11%

5. Too cautious 8%

6. Too needy 6%

7. Tries to touch too much 3%

8. A guy who is not wearing socks 1%

What are some of your worst nampa experiences?

1. The guy chased me for 10 meters in his car – Arikun, 19

2. He started to choke me! – Taka, 18

3. I told told him to get lost and he almost beat me up – Mii, 18

4. He tried to kidnap me and take me to a love hotel – Moe, 21

5. He showed me his ding dong mid-nampa – Kiko, 23

What places are you least receptive to being namap’d at?

At karaoke 35%

On a dark street 19%

In my hometown 13%

Inside an elevator 7%

In front of the bathroom 6%

Movie theater 4%

Residential area 4%

Club 4%

On the train 4%

Tokyo Disneyland 3%

At a funeral 1%

When are you most likely to be receptive to being nampa’d?

When I’m bored 42%

When I’m in a good mood 31%

When I’m cash-poor 20%

When I’m drunk 4%

When I’m horny 3%

Have you ever “done it” with a guy who nampa’d you or wound up dating them?

Nope. Neither. 82%

Yes. I dated him. 14%

Only slept with him 4%

GUYS

Have you ever slept with a gal you nampa’d on the same day? Be honest!

Yes 58%

No 42%

What are some of your best nampa techniques?

1. Just keep them talking 24%

2. Be slick 22%

3. Keep the energy high 18%

4. Keep them smiling 14%

What are some of your best opening lines?

1. “You have cute clothes” – Ketsuke, 21

2. “Osu! Ora Goku!” (as heard in Dragonball Z) – Tetsuo, 19

3. “Let’s do it now.” – Kazuya, 18

4. “I’m in heaven.” – Toyoru, 23

5. “Marry me” – Takayuki, 21

6. “Do you know where my penguin went?” – Tsurume, 19

7. “I will pray for your happiness” (commonly said by religious nuts) – Takashi, 21

What are the best locations to nampa?

In a club 48%

In the city (read: Shibuya) 22%

Izakaiya pub 22%

Karaoke 12 %

At the beach 4%

On the Internet 2%

What kind of girl is the best target for nampa?

Pagals 38% (Pagals are “part-time” gals who are still new to the gal lifestyle and unlikely to be totally jaded by the nampa experience. See also: “fresh meat”)

Girls who are showing a lot of skin 20%

When there are two of them together 16%

Sitting on the ground 12% (i.e. Center-gai in Shibuya)

Bored looking ones 6%

Clean looking ones 4%

Have you ever “done it” with a gal you nampa’d you or wound up dating them?

Nope. Neither. 6%

Yes. I dated her. 26%

Only slept with them 8%

Jul i Japan - "som alla hjärtans dag"

Jag pratar med min vän Tomomi, och frågar om hon ska fira jul trots att det är en kristen högtid (hon har trots allt bott sammanlagt 7 år i Sverige...).

Hon säger: "Christmas is not as big a thing as New Year's in Japan, so I'll have to work. Actually Christmas in Japan is like St. Valentine's Day in western countries, so it's a special day for couples (and of course children)".

Till skillnad från de flesta familjer i Sverige, som (i bästa fall?) firar tillsammans i hemmets ljusupplysta vrå och kanske träffar släktingar man inte sett sedan förra julen, är julen i Japan en utåtriktad och social händelse i många japanska ungdomars liv – vilket inte är så konstigt m.t.p. att julafton saknar de religiösa, ”tunga” kontonationerna och helt enkelt mest handlar om kommersialism.

Högtiden är framför allt viktigt för galsen. Inte nog med att julafton är den viktigaste dagen på hela året för dem – det måste shoppas och hittas en kille, så att dagen spenderas stylad på det allra senaste viset och i en snygg killes sällskap.

På julafton är hårsalongerna, nagelsalongerna, klädaffärerna och märkesbutikerna i stadsdelen Shibuya (där, som ni vid det här laget vet, de flesta gals och deras manliga motsvarigheter hänger) smockfulla av ungdomar som förbereder sig för den speciella kväll som stundar.

När skymningstimmarna börjar närma sig är biografernas föreställningar slutsålda, restaurangernas bord uppbokade och stadens love hotels har fulla rum över natten. Dagen efter, på juldagen, samlas paren på Shibuyas många kaffekedjor, fortfarande gnistrande stylade och kanske, om de har tur, förälskade.

Reklam för nagelsalong i juletid.

Veckans bild

Ljusslingor är upphängda i träden längs gatorna som inramar berömda klädvaruhuset Shibya 109, och det kommersiella julfirandet gör sig väl påmint i ett icke-kristet land.

Tokyo gör sig onekligen allra bäst nattetid. I förgrunden skymtar tusentals människor som passerar ett av världens största övergångsställen. Det är knappast första gången jag nämner det eller lägger upp en bild på det men platsen (Shibya och dess Shibya Crossing utanför lika berömda Shibuya Station Hachiko Exit) slutar aldrig att vara fascinerande och förundrande, åtminstone för en storstadsälskande icke-japan som mig.

Bild: Erik Ek - Lost in Tokyo

Love hotels i Tokyo

Så kallade love hotels är ursprungligen japanska även om de i dag finns på andra platser runt om i världen. Syftet med dem är ungefär vad man kan tänka sig: hotell som hyr ut rum till par så att de kan träffas och ha sex. De nyttjas framför allt av unga japaner, eftersom man oftast bor hemma länge och kanske inte har något privat utrymme.

Rum går att hyra för rest (ett begränsat antal timmar) eller stay (över natten). Hotellen har sällan (om någonsin?) en reception eller "synliga" anställda: rum bokas på plats genom en dator för att försäkra diskretion.

Själva hotellen i sig kan däremot variera i allra högsta grad. Det allra vanligaste är förstås att de är just diskreta, men de lite dyrare kan vara väldigt extravaganta med sådant som slottsfasader och rum inredda för att passa allehanda smaker.

Området Dōgenzaka, lokaliserat i stadsdelen Shibuya i Tokyo, är känt för sina många love hotels och kallas också på engelska för Love Hotel Hill. Trots att hotellen lockar till sig prostitution och ofta anklagas för att vara länkade till kriminalitet och yakuza, blir verksamheten mer och mer "städad". Många kedjor har idag köpts upp av internationella företag, för att de genererar så mycket pengar.

En smårolig anekdot, är att Hiroshi Yamauchi - "the third president of Nintendo" - ägde och drev ett love hotel på 1960-talet.

80-tal i Shibuya

Det har på sistone varit en 80-talsvåg bland Shibuyas ytterst trendkänsliga gals. Inspiration hämtas från den japanska stilen bodyconscious (bodycon) som var populär på 80-talet. Som skymtas på bilden, karakteriserades den av att ha så lite, men så tighta, kläder som möjligt. Tighta klänningar och stora bälten var populärt.

Till skillnad från de något uppdaterade galsen på bilden, var det emellertid på 80-talet snarare låga pumps, och inte knähöga stövlar, som var inne. Trenderna i Shibuya och Tokyo kommer och går så fort att du riskerar missa dem om du blundar. Hur länge 80-talsinspirationen kommer att hålla i sig är därför osäkert. En vecka eller en månad? Vem vet.